Rimligen är åtminstone titeln satt i mild polemik mot en viss annan skriftställare inom det historiska gebitet: Herman Lindqvist, vars serie Hermans historia populariserat historiaämnet hos en bred allmänhet.
Lindqvists berättande är emellertid inte helt oproblematiskt. Han har kritiserats av Peter Englund i en recension av boken om stormaktstiden på ett sätt som jag aldrig sett maken till. (Se: Herman snubblar, på Peter Englunds hemsida).
Lindqvist är en berättare. Men hos honom är det hjälteskildringar och personporträtt som är det väsentliga. De kulturella skeendena, källkritiska diskussioner och analyser av annat slag, idéutveckling och de vanliga människorna är oftast osynliga eller svåra att upptäcka hos honom.
Men hos Dick Harrison finns detta. Hans texter är både välskrivna och resonerande. Kungar och regenter finns där, men också diskussioner om det källkritiska läget, överväganden kring vad vi egentligen kan säga oss veta kombinerat med en enorm historisk bildning.
* * *
I Harrisons historia får vi således stifta bekantskap med ynglingen tillika kejsaren Otto III och hans planer på ett nytt, romerskt rike på 1000-talet, samt de intrikata maktkamper som åtföljde detta avbrutna projekt. I samma essä får vi läsa om hur Kinds och Marks härader — mina hemtrakter —, under en period på 1400-talet i praktiken var fristående bondestater mitt i svenska riket. Dessutom påvisar Harrison det fåfänga i att gå omkring och tro att världen står inför sitt slut. Allt vävt samman i den eleganta essän "Människans millennium".
En essä hanterar den medeltida rumsuppfattningen, och undersöker hur vida geografiska perspektiv medeltidsmänniskan egentligen kan haft. En annan essä spårar vegetarianismens historia genom årtusendena. Riddarväsendets spretiga bakgrund och storhetstid analyseras i en text. I en annan får vi en djupdykning in i legenden om Robin Hood, där Harrison verkar landa i slutsatsen att det nog fanns en historisk person bakom legenden, även om han nog levde tvåhundra år senare än det 1100-tal som berättelsen utspelas i.
Det ohyggligt farliga i att vara regent och det ceremoniel som kungen hade att acceptera för att ens kunna accepteras som kung under medeltiden får vi lära oss om i ett kapitel. Elisabet I av England får sig en rejäl genomlysning och avmytologisering på ett annat ställe. En spännande uppgift fick Harrison 2002, när han skulle måla ett porträtt av världen 200 år tidigare. Det gör han på ett fenomenalt sätt, och hoppar lätt mellan världsdelarna, utan att någon övergång känns konstlad.
Vi får också lära oss om den politiska propagandans historia fram till våra dagar, om en sydindisk stats uppgång och fall, och om människans fascination av rymden genom tiderna.
* * *
Dick Harrison bjuder således på en hisnande historisk resa genom årtusenden och över kontinenter. Få författare skulle mäktat med att hålla ihop ett så vitt perspektiv. Det är dock inget problem för Harrison. Essän fungerar i hans hand som en utmärkt presentationsform. Prosan är både personlig och populär, utan att mista i vetenskaplighet. Jag tror att man skulle kunna läsa texterna i Harrisons historia utan egentligen någon förkunskap om det som han skriver om.
Harrison ägnar sig aldrig åt enkelriktat förkunnande. Texterna väger ofta för och mot en viss uppfattning, och källäget beaktas alltid. Essän om Robin Hood är ett paradexempel på detta, där Harrison väger de medeltida källorna som behandlar personer som skulle kunnat vara legendens Robin Hood mot varandra, för att slutligen landa i en övertygande slutsats, baserad på källmaterialet.
För den som är intresserad av allmänhistoria och i synnerhet medeltidshistoria är denna till formatet lilla men innehållet stora volymen en god investering.
— — —
Harrisons historia, Dick Harrison, Historiska Media 2003. ISBN: 91-85057-15-0. 123 sidor.
Inlägg
2 kommentarer:
Den är intressant, särskilt bakgrunden till Robin Hood-legenden. Jag läste den nyligen.
Jag skrev faktiskt upp en av Hood-böckerna, för att kanske ta mig an den längre fram. Jag håller med: intressant.
Skicka en kommentar