Vad är det med den förskräckliga litteraturen?

Utan omsvep vittnar jag: jag älskar förskräcklig litteratur. Jag älskar litteratur som behandlar det udda, det groteska, det åsidotagna, det som annars inte räknas med. Jag älskar brutal litteratur.

– Varför gör vi det, varför älskar vi litteratur där folk blir objekt och avyttrade som objekt? – Kan det vara för att de flesta av oss som varken är naiva eller idioter egentligen endast undantagsvis är särskilt förtjusta i folk, och genom litteraturen kan låta all vår passiviserade aggressivitet äntligen luftas, äntligen tillåtas utlopp, äntligen aktiveras?