Bokrecension: Berlin på 8 kapitel | Carl-Johan Vallgren

Brandenburger Tor, ca. 1915–1920

Berlin på 8 kapitel är skriven av Carl-Johan Vallgren (f. 1964). Boken utkom första gången 1999. Jag har läst en reviderad upplaga från 2010.

* * *

Kan man känna sig hemma i en stad man aldrig besökt? Kanske inte. Men något slags hemkänsla är ändå vad jag känner efter att ha läst Carl-Johan Vallgrens välskrivna kulturella, litterära, historiska, politiska guidebok om sitt Berlin, där han själv bodde i ett årtionde. Jag inbillar mig helt enkelt att jag hade känt mig hemma i det Berlin som han beskriver med dessa bland andra dessa ord:

"Berlin hade alltid varit subkulturernas stad, toleransens metropol, en asyl för människor som inte passade in någon annanstans."

Men inte är det en idylliserande bild av denna stora stad som växer fram: Vallgren skriver inte minst om det som skavt i stadens historia, stadens och dess medborgares många lidanden under kejsartid, krigstid, inflationstid, nazitid, kommunisttid. Men alltid med fötterna stadigt på marken: den mark som Berlin vilar på och där de verkliga människorna levt och stridit, druckit sin öl och värjt sig för förtryck och utövat förtryck, varit konträra och varit kollaboratörer.

Alltså: Vallgren ger oss en ytterligt mångdimensionell bild av Berlin i en bok som skådar ut över förflutenheten och nutiden i riktning efter riktning.

* * *

Berlin på 8 kapitel täcker framförallt tiden från förra sekelskiftet och framåt, kejsartiden till murens fall och den senare tiden. Författare och kulturpersonligheter passerar läsaren och man får nära nog en känsla av att Vallgren om inte känt så åtminstone rejält bekantat sig med de flesta av dem som han nämner. Han besöker somliga av deras gravar och en del av deras hem, vare det så fråga om Anna Seghers eller Ulrike Meinhof.

Det är ett spännande koncept, den disposition som Vallgren gett sin bok. Texterna består dels av essäer, dels av rekommendationen över färdvägar och destinationer, ibland på sådan detaljnivå att enskilda näringsställen nämns.

Med ett personligt, vänligt tilltal uppmärksammas vi på vad vi ska titta efter: kulhål från andra världskriget, resterna av DDR:s monumentalkonst, eller ett östtyskt miljonprojekt. Eller varför inte huset där Franz Kafkas flickvän Felice Bauer en gång bodde? Eller var de boklådor ligger som författaren särskilt rekommenderar? 

Vi tas med till bakgårdar likväl som till Alexanderplatz och Wannsee. Vi ställs inför byggnader varifrån naziregimen en gång styrde Nazi-Tyskland, eller varifrån STASI övervakade de egna medborgarna. Vi ställs inför nattlivet krogar och ställen som verkar särskilt lämpade att flanera på.

* * *

Berlin på 8 kapitel förefaller vara en utmärkt följeslagare i Berlin, även för den som ännu aldrig besökt staden. Den skänker komplexa inblickar i en komplex stad och några av de intressanta människor som någon gång bott där, och av vilka en del än i dag finns kvar där, vilande på någon av kyrkogårdarna. 

För min del får jag en stark lust att öva min gamla rostiga tyska för att vinna en mer omedelbar tillgång till den litteratur som stammar från Berlin och från Tyskland i övrigt. Och en resa till den tyska huvudstaden känns mer lockande än någonsin.
– – –
Carl-Johan Vallgren, Berlin på 8 kapitel. Stockholm: Månpocket, 2010.