Bokrecension: Grekisk gryning | Sture Linnér

View of the Parthenon from the Propylea, Edward Dodwell, 1821. Detalj.

Grekisk gryning: Om det hellenska kulturflödet genom tiderna är skriven av Sture Linnér (1917-2010). Boken utkom första gången 2005.

* * *

Sture Linnér var onekligen en speciell man. Han var docent i grekiska, arbetade för Röda korset, och som FN-diplomat, handplockad av Dag Hammarskjöld. Dessutom innehade Linnér under sitt liv flera toppositioner i näringslivet. Linnér var vittberest och spränglärd — med en total passion för antiken. Redan under militärtjänstgöringen lär Linnér ha fått sitta i arresten, för att han under vakttjänstgöring läst Odysséen. På grekiska.

Passionen för antiken kommer till uttryck i Grekisk gryning, som rymmer ett antal texter, främst essäer, som på olika sätt — rentav något spretigt — berör den inflytelserika och spännande perioden i mänsklighetens historia. Som allra bäst blir de texter, där Linnér blir personlig och låter sin personlighet skina igenom: där akademikern även blir farbrorn som följde sin passion och bosatte sig i Grekland.

* * *

Linnér berättar om åtskilliga intressanta ting. Kursen i Sokrates, Platons och Aristotelse filosofi kan vi kanske lämna därhän — åtminstone som gamla humanister, som hört det till leda, men kanhända är det ändå välbehövlig repetition. Men annat är mer okänt för mig, och ger insikter jag saknat och är glad att ha fått.

Antikens Grekland är avlägset. Linnér berättar om hur mycket vi förlorat som kunnat sätta oss i samband med det förflutenhetens landskap: texter som aldrig återfunnits, texter som förstörts, texter som försvunnit, i synnerhet under det millennium som följde på Romarrikets fall.

Linnér uppskattar att omkring ett tusental tragedier bör ha uppförts i Aten bara under 400-talet. Trehundra av dessa tragedier känner vi till något om. Trettio av dem har vi kvar fullständiga manuskript av. I andra fall, berättar Linnér, beror all vår kunskap på enskilda titlar, något fragment, något citat.

I fallet Sapho känner vi till, att biblioteket i Alexandria ägde nio papyrusrullar med hennes texter. Vi vet också, att första rullen innehåll 1320 rader. I dag har vi kvar en fullständig dikt, stora delar av tolv ytterligare dikter. I övrigt finns blott brottstycken, enskilda ord, stavelser kvar — på grund av "kyrkomännens bigotteri och andra förstörelsens krafter."

Trots detta nedslående faktum, berättar Linnér också hoppfullt om hur många antika texter som fortlöpande dyker upp än i dag. Under det senaste dryga seklet, skriver han, har i genomsnitt en papyrus publicerats var tionde dag.

Och jag får känslan av att hoppet om stora, betydande fyndigheter månne inte är ute. Även om det verkar som att man dammsög åtminstone Egypten på fyndigheter under slutet av 1800-talet — så att man till exempel i den förra grekiska kolonin Oxyrynkos fann mängder av papyrer i en antik soptipp. Linnér skriver, att man efter tio år räddat omkring hundratusen textfragment.

— Så vem vet vad som ligger gömt i den torra, bevarande sanden eller på andra platser, där de åldriga texterna varit skyddade för den förintande tidens tand. Linnér skriver att hjältediktningen säkert bestått av fler texter än Iliaden och Odysséen. — Tänk om en text av det omfånget skulle bli mänskligheten tillgänglig igen!

På senare tid har man fått fram den första sammanhängande texten av Empedokles (1999), en ny samling epigram av Posidippos från Pella hittades 2002, och utökade den totala samlingen från ett trettiotal till ett hundratrettiotal.

Och med varje fynd kan forskarna lära sig lite mer om hur antiken såg ut, hur människorna tänkte: hur förflutenhetens landskaps geografi egentligen var:

"Överallt tänjs gränserna för antikforskningen ut, oupphörligen ifrågasätts gamla uppfattningar och traditioner."

* * *

Antiken är inte av intresse blott för oss som brinner för det förflutna. Antikens Grekland, som Linnér berättar om, har påverkat och format hela vår kultur mer än något annat folk i historien. Själva den västerländska civilisationen har sin vagga i stadsstaterna med den nymornade demokratin, storslagna litteraturen, vetenskapen...

Och stora delar av vår egen kultur vore obegriplig eller betydligt dunklare, för den som inte känner till antika motiv, antikens berättelser och historia. Hur i antika, friska källflöden mängder av vittra människor hittat näring: Shakespeare, Jonathan Swift, Stiernhielm, Stagnelius, Hölderlin, Tegnér, Hjalmar Gullberg, Percy Bysshe Shelley, Tennyson, André Gidé, Virginia Woolf, Fröding, Gunnar Ekelöf, Viktor Rydberg...

* * *

Det hade gått att skriva mycket mer om Grekisk gryning. Men jag vill hellre hänvisa till boken själv, än att referera mer. I den finns mer material om hur sentida diktare tagit djupa intryck av antiken, och vi får lära oss mer om hur den antika mytologin fungerade — och hur den kanske kan vara relevant för oss än i dag.

Inte minst intressant är hur antikens filosofiska vetenskapsmän steg för steg överger religiösa förklaringsmodeller för mer naturalistiskt baserade hypoteser: hur "[e]n primitiv empirism föddes när de gamla gudarnas suveräna makt försvagades."

Därtill behandlas i boken en av mina favoritgestalter under senare antiken, kejsar Julianus, på ett utförligt och nyanserat vis: Linnér betonar att den siste hedniske kejsaren inte så mycket ville kväsa kristendomen för att återgå till en traditionell hedendom, utan till en hedendom stöpt i formen av hans nyplatonism — som i mina ögon möjligen har mer gemensamt med kristna idéer än med traditionellt hedniska.

* * *

Jag må inte dela Linnérs hänfördhet inför Aristoteles ("moderna filosofer betraktar honom som en briljant kollega"), Platon och Sokrates. Men jag är honom djupt tacksam för att han fördjupar min kunskap om antiken som sådan, för att han sätter fingret på antikens påverkan på oss än i dag, och för att han gav mig namnet på en grekisk poet som jag vill läsa mer av: Konstantin Kavafis (1863-1933), — han skriver bland annat om kampen med sin egen homosexualitet i en fördömande tid, genom att använda antika motiv.

Grekisk gryning kastar ljus över antiken. Skåda det förflutna i den ljuset!
– – –
Grekisk gryning: Om det hellenska kulturflödet genom tiderna, Sture Linnér. Wahlström & Widstrand 2005. E-bok (2013): ISBN: 978-914350550-4. Tryckt utgåva: ISBN: 914621197-7.