Bokrecension: A Problem in Modern Ethics | John Addington Symonds

John Addington Symonds 1889.

A Problem in Modern Ethics being an inquiry into the phenomenon of sexual inversion, addressed especially to Medical Psychologists and Jurists är skriven av den brittiske poeten och litteraturkritikern John Addington Symonds (1849-1893). Första utgåvan utkom 1891.

* * *

A Problem in Modern Ethics är ett mycket tidigt försvar för homosexuella mäns rätt att inte klassificeras som kriminella. Texten problematiserar också sjukdomsstämpeln som vidlåder fenomenet.

I dag framstår det boken hävdar i mycket som självklart och rentav konservativt i upplysta sammanhang, och de enda som väl skulle protestera är religiofascistoida människor som forfarande hyllar Justinianus lag från 500-talet som kom att leda till kriminalisering av tusentals och åter tusentals människor i västvärlden under närmare ett och ett halvt millennium.

I Symonds tid, i det viktorianska och pryda England, hade dock vetenskapen börjat komma ikapp den allmänna opinionens stränga dom över homosexualitet — "the love that dare not speak its name", som Lord Alfred Douglas formulerade det 1894 — och juridikens kriminalisering av samtyckande, samkönade vuxna människors gemensamma sexualliv.

Den medicinska uppfattningen, som Symonds belyser den, blir allt oftare, att för ett stort antal av de homosexuella männen, så är den sexuella läggningen medfödd och oföränderlig. Dessa män synes i stor utsträckning inte på något vis vara mer lastbara än heterosexuella män, eller avvikande på annat sätt.

* * *

I sin genomgång, som han alltså i synnerhet riktar till psykiatriker och jurister, belyser Symonds ur många olika aspekter fenomenet homosexualitet. — Han nämner faktiskt ordet några få gånger, men oftare använder han sig av det begreppet "inverted" från termen "inverted sexual instinct", eller det samtida ordet "uranier" (engelska "urning"). I denna recension använder jag för enkelhetens skull i regel begreppet homosexuell.

Någon gång används i Symonds text begreppet "pederaster". I synnerhet i referenser till behandlade medicinska verk. Det skall då inte förstås som sexualitet riktad mot underåriga, utan begreppet sätts snarast som liktydigt med "homosexuell". Symonds påpekar att ordet är olyckligt valt. Och att det är det är svårt att hitta ett rättvist beskrivande ord, "which will not seem to soil this paper."

* * *

I en kort historisk exposé visar Symonds så, på hur homosexualitet förekommit i alla tider och i olika sammanhang: i det krigiska Sparta likväl som i hålor i städerna i Symonds egen tid. Överallt, skriver Symonds, där män kommer i kontakt med män hittar man även homosexualitet. Fenomenet har överlevt allt förtryck. Symonds skriver:

"Every family runs the risk of producing a boy or a girl whose life will be embittered by inverted sexuality, but who in all other respects will be no worse or better than the normal memebers of the home."

Symonds deklarerar, att vulgära människor förväntar sig att hitta de homosexuella bland folkets avskum: men inte! Man möter dem varje dag — man hittar dem på banken, på universiteten, på tronen, på arbetsplatsen, vid plogen, under officerens epåletter och under advokatens peruk...

"The majority differ in no detail of their outward appearance, their physique, or their dress from normal men."

Förtrycket och förföljelsen av homosexuella spårar Symonds till den tid då den kristna eran trängde in i lagstiftande församlingar, och distanserade sig från den hedniska, mer avslappnade inställningen till samkönad sexualitet. De nya lagarna, skriver Symonds, infördes när vetenskap inte existerade och studiet av mänskligheten inte hade kravlat ur vaggan ännu. Likväl förkunnade de kristianska lagarna, att

"what had hitherto been viewed as immorality at worst should henceforth be classed among crimes against God, nature, humanity, the state."

Och det kristianska juridiska arvet har sedan Västvärlden fått dras med in i Symonds egen tid, då dock Frankrike och Italien dragit tillbaka sina antihomosexuella lagar.

Det som började med kristna romerska kejsares lagar mot homosexuella gärningar, gav skalv genom seklerna. Lagarna kunde inte utrota homosexualiteten från Europas länder. Men de hade makt att göra de homosexuella pariah, att plåga dem, att döda dem. Att lära dem, att det de kände var fel. Och förtrycket pågick ännu under Symonds tid. Han skriver:

"Society lies under the spell of ancient terrorism and coagulated errors."

* * *

Symonds går i sin avhandling noggrant igenom ett antal forskares syn på homosexualitet: han sammanfattar deras syn, lyfter upp det han tycker verkar rimligt, och kritiserar det han tycker är bristfälligt.

Det skulle bli för omständligt att referera allt det materialet här, men den allmänna tendensen i de forskares verk som han behandlar, är att man inte bör anse homosexualitet vara lastbart i sig, att homosexuella gärningar inte borde anses vara kriminella, och flera verkar anse att homosexuella hellre skulle få medicinsk hjälp än att sättas i fängelse.

Ett stort undantag från den lätta nedlåtenhet som i vissa stycken anas hos dessa forskare inför de homosexuella, är den tyske juristen Karl Heinrich Ulrichs, som är något av en förgrundsgestalt i kampen för homosexuellas rättigheter under 1800-talet.

Man får känslan av att Symonds riktigt tar spjärn mot Ulrichs för att föra fram sina egna uppfattningar; blir kanske Ulrichs rentav språkrör för Symonds själv? Utifrån dennes slutsatser driver Symonds sin mest progressiva kritik av situationen såsom den såg ut i England och delar av Västvärlden på hans tid.

Ulrichs menar, att att homosexuella på intet sätt är andra män underlägsna, och att de inte lider av någon sjukdom eller är på något sätt fördärvade.

Det abnorma i den sexuella instinkten är inte ohälsosamt.

Det drabbar på intet sätt de länder, där man lossat på fördömelseoket över samkönad sexualitet. Man kan näppeligen heller bli förförd till att bli homosexuell: homosexualitet uppstår i regel spontant hos mannen. Där homosexuella händelser sker mellan heterosexuella — i regel på platser där inga kvinnor finns: privatskolor, armén, på skepp, etc. — återgår i regel de heterosexuella personerna till heterosexuella vanor när de får tillgång till kvinnor.

* * *

Det kan vara värt att påpeka, att Symonds även angriper vanliga missuppfattningar eller fördomar.

Han slår fast, att homosexuella män inte är farligare för småpojkar än vad heterosexuella män är för småflickor. Inte heller förefaller homosexuella vara särskilt lastbara eller ohälsosamma på något vis som inte heterosexuella män är, med hänsyn tagen till den omständigheten att de homosexuella männen tvingas leva ett liv där deras innersta känslor måste hållas hemliga, känslor som för dem själva är lika naturliga, som den heterosexuella mannens känslor för kvinnan.

Att den homosexuella mannen skulle skada samhällets fortbestånd kan knappast heller hävdas. Redan vid slutet av 1800-talet såg världen för Symonds ut att vara överbefolkad som den var.

Till argumentet, att samkönad sexualitet uppfattas som motbjudande av heterosexuella svarar Symonds någorlunda sexistiskt, genom att fråga sig vad som uppfattas som mest motbjudande: att ha sex med en utsliten kvinna som fött sitt fjortonde barn, eller tanken på hur frihetshjältarna Harmodius och Aristogeitons omfamnar varandra...

Att kräva celibat av homosexuella är förkastligt (jag har hört åtminstone en ännu tjänstgörande svenskkyrklig präst uttrycka den uppfattningen för inte alldeles många år sedan). Homosexuella borde ha rättigheten att leva såsom naturen skapat dem, menar Symonds. De har inte avlagt några frivilliga prästlöften, så att de måste avstå från att leva ut sin sexualitet.

* * *

Den tiden är nu förbi, menar Symonds, då det är rimligt att anse homosexuella vara kriminella, när de följer sin egen — av allt att döma i de flesta fallen medfödda — natur. Efter sin undersökning, menar han att hans samtida läsare borde känna sig obekväma med hur lagarna ser ut. Det åligger den som stöder de då rådande lagarna att visa, hur homosexuella själva lider av sin läggning, eller på vad sätt samhället kommer i fara av att de finns i samhällskroppen.

För Symonds blir så huvudfrågan, trots att han gått igenom ledande forskares uppfattningar i frågan om vad homosexualitet beror på, om samhället har rätt att straffa de män, som föds med homosexuell instinkt — en instinkt som vare sig bör ses som sjuklig eller kriminell? — Det underförstådda och självklara svaret var för honom och den tid som skulle komma — ett härskri som tydligt uttyds som "NEJ!"

* * *

A Problem in Modern Ethics bär sin tids kännetecken: den är centrerad kring mannen, och i ett exempel ovan har ett ganska grovt sexistiskt exempel tagits med för att belysa dess tidsbundenhet.

Det förtar dock inte, att A Problem in Modern Ethics är en av flera tidiga skrifter i kampen för homosexuellas frigörelseprocess — en process som på många håll i världen pågår än i dag: på sina håll även med livet som insats, eller med risk att bli fängslad. Symonds och Ulrichs hade nog glatts storligen åt hur utvecklingen blev i England (avkriminalisering 1967), Tyskland (avkriminalisering 1968/1969) och inte minst i Sverige (avkriminalisering 1944). Lika bedrövade hade de sannolikt blivit över hur det än i dag ser ut i delar av Afrika, Mellanöstern och i Ryssland.

A Problem i Modern Ethics, med sina brister och fördelar, markerar ett steg, ett viktigt steg, i utvecklingen av kampen mot förtrycket: att man åtminstone började prata ur ett vetenskapligt perspektiv, snarare än ett religiöst dito, och att homosexuella, försiktigt, började kräva sin rätt — att inte vara illegala.

– – –

A Problem in Modern Ethics being an inquiry into the phenomenon of sexual inversion, addressed especially to Medical Psychologists and Jurists, John Addington Symonds. London 1896. Digitaliserad som epub av Project Gutenberg.