Bokrecension: Homosexuality & Civilization

Homosexuality & Civilization är skriven av Louis Crompton.

Homosexuality & Civilization tecknar homosexualitetens historia från antikens Grekland genom århundradena fram till dess att homosexualitet upphört att vara belagt med dödsstraff i större delen av världen, det vill säga på 1800-talet.

Det är mycket skakande läsning. Nog för att jag varit införstådd med att mina fränder plågats och förföljts i århundraden, men att djävulskapet pågått med sådan intensitet var jag ovetande om.

Men det börjar positivt. Crompton beskriver den upphöjda ställning homosexuella förbindelser mellan mentorer och ynglingar hade i antikens Grekland; ja, hur det var något fint för unga män att kunna säga att de hade ett förhållande med sin beskyddare, och att den som inte lyckades med den bedriften saknade något... Själve Sokrates berömmer sig ju av den formen av homosexualitet. På samma sätt har det i Kina och Japan sett som något högst normalt med homosexuella förbindelser, där man låtit det komma till uttryck både i bildkonst och poesi.

Inte heller i Rom var homosexualitet något märkligt, så länge man var den aktiva parten. Den passiva rollen ansågs bäst intas av slavar, som mästaren ansågs ha full tillgång till.

Sen kom kristendomen. Där man i områden obesmittade av de abrahamitiska religionerna haft stor tolerans för män som älskar män och kvinnor som älskar kvinnor, börjar förfäljelserna med Roms kristnande. Med stöd i Tredje Moseboks dödsstraff för män som ligger med män, och med en tolkning av berättelsen om Sodom i ryggen, där problemet (som traditionellt ansetts vara att Sodom var en ogästvänlig och självisk stad och därför förintades) sågs som att homosexualiteten var stadens synd som ledde till dess undergång, så dödas homosexuella.

Augustinus, Eusebios, Tertullianus, Johannes Chrysostomos fördömer homosexualitet. Chrysostomos, vars böcker ofta återfinns i kristna sammanhang än i dag, kallar mäns kärlek till män för monstruös, satanisk, föraktlig...

Så homosexuella förföljs. Och döms. De döms, inte sällan efter tortyr, till kastration (i sig ofta en dödsdom), att hängas upp och ner till de dör, brännmärkas, piskas, strypas, hängas, begravas levande, lemlästas, brännas levande, dränkas, svältas ihjäl, säljas till slavarbete. Sådan stränghet visade lagen, i detta fallet bland frankerna, inför homosexualitet, att om en man våldtogs två gånger av en annan man, kunde även han dömas till döden. Inkvisitionen, utsedd för att utrota kätteri, dömde under en period fler homosexuella till döden än villolärare. Man såg nämligen homosexualitet som en form av fysiskt kätteri.

Men Crompton berättar också om de namnkunniga gestalter i historien i vars texter man finner belägg och indicier på att de själva varit homo- eller bisexuella: Shakespeare, Fredrik den Store, Augustinus själv indikerar att han inte är oerfaren på området, Leonardo da Vinci, Michelangelo, Ludvig XIII, Edward II, Jakob I (ja, han som stod bakom King James Bible), drottning Kristina, drottning Anne... Men källorna om folket på gatan är få. Deras historia skrevs av dem som dömde dem.

Homosexuality & Civilization är en mycket bra genomgång av homosexualitetens ofta plågade historia, som är så viktig att känna till. Inte minst på grund av kyrkans brott mot dem som varit som mig i tider som gått. Boken kräver att man är intresserad av sitt ämne, så ingående är den. Den består av en mångfald av citat och analyser av dessa citat. Lagar som behandlar homosexualitet gås noggrant igenom. Det är en grundlig genomgång. Det står om lesbisk kärlek, men på grund av att källtexterna om detta är få, kan det inte skrivas lika mycket om det ämnet som om manlig homosexualitet.

Jag rekommenderar var och en att läsa Homosexuality & Civilization.

Bokslut 2009

2008 års resultat inom parentes. Under 2008 skrev jag på literature connoisseur under sex månader.

Antal inlägg: 167 (67)
Genomsnittligt antal inlägg per månad: 13,9 (11,7)
Årets särskilt rekommenderade böcker: Blindheten och En kortfattad historik över nästan allting.
Antal besök: 7154 (1201)
Planer inför 2010: Under 2009 har jag i allt större utsträckning skrivit mer personliga inlägg, med utdrag ur mina fragment, små historier och exempelvis Cut-up-poetry. Det tänker jag fortsätta med, liksom det är min förhoppning att kunna fortsätta skriva recensioner över de böcker jag under året läser.

Nyårsfragment

Jag satt på en bänk vid ån, när en illa upplyst buss åkte förbi. Man anade de döda passagerarna, som satt tysta därinne. De dog i natt och åker mot sin förintelse nu. Strålkastarna lyser svagt, men kastar inget ljus framför sig. En av dem därinne tittar upp på mig med outsläckligt lidande i blicken. Han ville inte dö ännu. Jag sitter kvar på min bänk en stund. Sen reser jag mig och går iväg. Jag tror det regnar lite i natt.

Ibland, kanske...

Ibland blir jag nostalgisk över en tanke på något; kanske något högst vardagligt. En välfylld anteckningsbok, en vältummad poesivolym, en blyertspenna väl nedskriven tills den bara är en liten stump.

Ibland drömmer jag om något; kanske en liten bok, 200 telefonbokstunna sidor där våra främsta dikter är tryckta med liten, liten stil: Boye, Ekelöf, Lagerkvist, Södergran. Men ingen djävla »Hercules arla en morgon stod upp«, utan poesi som faktiskt kan betyda något för någon. Och pärmarna ska vara svarta och hårda. Sidorna ska ha hundöron. Jag ska hitta i den utan och innan.

Ibland skräms jag av något; kanske över all tid som jag låter rinna mellan mina fingrar, medan jag uppdaterar statussidan på Facebook, röker min tionde cigarett för dagen, eller ser reprisen av ett teveprogram som jag redan sett – när jag kunde ha läst, skrivit, memorerat de vackraste dikter vi har.

From cut-up

Från rabiat kristna Världen idags artikel: Musikal om kristna martyrer hade premiär.

tio
personer
fick se
självcentrerade
martyrer
på Livets ord

en dog,
säger
Joakim

Om skrivandet

– Ja, jag skriver. Jag förstår inte varför det skulle låta pretentiöst, som jag ibland får för mig att det gör. Att skriva som hantverk och intresse, är ju inte annorlunda än att måla i olja eller att musicera: man behöver inte leva på det, för att det ska vara en mycket tillfredsställande sysselsättning. Åter andra tränar fotboll. Inte heller det skiljer sig i sin egenskap av intresse. Vissa spelar i division tre, andra i korplag och åter andra i allsvenskan. Nå, intresset för och vördnaden inför den egna sysselsättningen är central både när det gäller idrottandet och skrivandet. Viljan att träna, viljan att förbättra, viljan att bli så bra man kan och sträva framåt och uppåt är densamma. Och nöjet!

Jag älskar att skriva. En tidigare kollega till mig tog gärna med sig staffli och satte sig i skogen och målade. Jag bär med mig en anteckningsbok. Samma, men olika. Samma längtan, olika verktyg.

Idolbild

Friedrich Nietzsche (1844-1900)
Umwerter aller Werte

Cut Up

Så här kan jag hålla på hur länge som helst... vilken hobby!

Från Aftonbladets artikel: "Bonde"-Roger Karlsson kan förlora gården.

Roger
fick inte
sälja
sin stora kärlek
berättar
länsstyrelsen

Roger
säger
att ingen
betalar pengar för
Camilla

En tragedi
anser
Roger

Late Night Cut Up

Från Expressens artikel: Kompisarna anklagar datorföretag för diskriminering.

Arbetskamraterna
upptäckte bara
700 000
svarta ansikten
På sin hemsida
säger CNN

problemet är
att de inte är
arga
på datorn

Citat

Ett fint citat från författaren Samuel Butler (1835-1902):

»The oldest books are still only just out to those who have not read them.«

Ett bra argument när det gäller att ta sig an fler klassiker.

Idolbild

Franz Kafka 1883-1924

Absurdism galore

Cut Up obscene

Får man göra en hjälte obscen? Får man förvränga händelserna under ett försök till massmord till något lättsamt? – Det är klart att man får.

Här lite Cut up från Aftonbladets artikel: Jasper räddade livet på 290.

Den misstänkte
flygplansterroristen
Jasper
räddade livet
på 290 människor

Jasper klädde av sig
och handfängslade personalen ombord
Han agerade snabbt
mellan benen.

Övriga passagerare
applåderade

Idolbild

Oscar Wilde 1854-1900
Master of Art

Fragment: En julsaga

En julsaga

När jag stängt av motorn och öppnat dörren kände jag lukten av ruttet kött. Men mat måste vi ha, och framför mig låg affärerna. Med kniven i handen såg jag mig omkring på gatan, och gick långsamt mot den närmaste byggnaden – ett litet snabbköp.

Stanken var påfrestande, men uthärdlig. De automatiska dörrarna gled inte upp. Jag såg ingen av de döda. – Så med undersidan av knivens handtag slog jag sönder rutan. Sen igen. Och igen. Tills så mycket glas var borta, att jag kunde ta mig in i halvdunklet. Härsken odör från gamla skinkor och korvar rullade över mig. Men jag andades med munnen och halvsprang. Vid kassan drog jag åt mig en kasse, och när jag letade i de få gångarna plockade jag i den konserver, drickor, pasta.

Det tog inte mer än någon minut därinne, men solljuset utanför bländade mig när jag kom ut. Jag såg neråt gatan. Tomt. Jag såg mot bilen. Och mot mig rusade en död. En liten flicka. Armarna rakt ner; spretande, svartnade fingrar. Ögonen torkade och insjunkna. Håret svart, tovigt.

Innan jag hann reflektera svängde jag matkassen mot hennes ansikte. Fuktig hud slets av och flickan for åt sidan. Jag lät maten falla till marken och när flickan återigen sprang mot mig lyfte jag kniven. Den sjönk in vid hennes näsrot och ett svagt krasande hördes när spetsen gick genom ben.

Flickan ryckte och föll ihop.

Jag stod med kniven i en sörjig hand, nedanför en sörjig ärm. Hastigt drog jag ner kniven i bältet utan att torka av den. Jag böjde mig och travade så mycket matvaror jag kunde förmå i famnen. Så hystade jag in alltsammans i bagageluckan på bilen, och skyndade mig att komma in bakom ratten och låsa dörren.

Jag hade inte trott att det skulle bli så lätt att hitta min dotter.

Idolbild

Charles Baudelaire 1821-1867

Decadénce par excellence!

Apotekskvitto 091221

Varför gör jag det här? Kvitton? Korta texter från vardagen? – Jag räddar det förgängliga från förgängligheten. – I min almanacka hittade jag ett gammalt kvitto, nästan bleknat. – Så här, ännu ett fynd:

APOTEKET JUWELEN
Södra Älvsborgs sjukhus
SE-50182 Borås
TEL 0771-450 450
ORGANISATIONSNR 556138-6532
BUTIKSNR 8499832

IPREN TABL 400MG 10ST 25.50

SUMMA 25.50
ANTAL ARTIKLAR 1

KONTOKORT 25.50

MOMS
TOTALT

MOMS KR
5.10

NETTO
20.40

BRUTTO
25.50

BELASTAT BANKKONTO

BANKKORT VISA SWEDBANK
KORTNR **** **** **** 8290 1112
KÖP SEK 25,50
PERSONLIG KOD
KONTROLLNUMMER 73846175
REFNR/STAT 231841352209 DA1/00
SPARA KVITTOT

08-09-23 18:41 KASSA:4-77919 SIGN:INPE

Måndag-Fredag 8-19
Lördag, söndag, helgdag 11-16
Oskadad vara i obruten förpackning
återköpes eller bytes inom
8 dagar mot kvitto.
Läkemedel på recept eller
andra förskrivna varor
återköpes eller bytes ej.
VÄLKOMMEN ÅTER

Om poesi i praktiken

Sa jag att jag jobbar som begravningsentreprenör? Jag gillar mitt jobb. Jag gillar den poetiska aspekten av mitt jobb. Jag har sett hundratals döda. Jag har sett vackra farmödrar avsomnade i sina sängar. Jag har sett groteska offer för suicid och bortglömda människor som suttit döda i sina hem i veckor och månader, innan någon upptäckt dem. Jag har begravt hundratals människor, och talat med tusentals sörjande anhöriga.

Jag ger detta ett litterärt värde, ett poetiskt värde. Det outsägligt hemska och tragiska, kombinerat med det vackra vi försöker göra för dem: en oändligt värdig begravningsceremoni, med total aktning för det liv de döda levt. – Men samtidigt: ett skådespel. Vi begravningsentreprenörer har vårt yrke just som ett jobb. När jag kommer hem drar jag av mig min vita skjorta och tar på mig en flanellskjorta. Kostymbyxorna blir jeans, och strumporna blir raggsockar.

Jag ger mitt jobb ett litterärt värde: det tål att beskrivas med ord, och mina memoarer rymmer berättelser som få andra har någon erfarenhet av. Jag trivs med mitt jobb. Att stå omgiven av yttersta förtvivlan, stolt och rakryggad, och göra av situationen det bästa som kan göras av situationen.

I mina anteckningsböcker finns mementon för en verklighet som få någonsin ser.

Jag tror på språket

Jag har en djävla tro på ordens makt. Jag tror att allt kan fångas med språket – exakt eller genom metaforer, eller rentav både-och. Jag tror att texter är det bästa sättet att förmedla sig, att få fram det man vill ha sagt, att få det bevarat. Därför skriver jag hellre brev än ringer; just därför att jag har kontroll över orden, får sagt det jag vill ha sagt, och kan föra min argumentering från börjans stora bokstav, till slutets punkt.

Jag tror på språket som underhållning. Jag gillar Found-poetryn: att fånga upp texter, vardagliga texter, och betrakta dem som poesi – att se poesin i själva orden. Jag tror på att sitta och klippa i meningar och texter, klistra ihop. Jag tror på att bearbeta texter om och om och om igen. Jag tror på meningen med att vänja folk vid läsning och skrivning, för att få ett litterat samhälle.

Jag tror på det terapeutiska i att skriva ner de intryck jag får av verkligheten som finns utanför och inom mig själv. Jag tror att handens rörelse med pennan gör mig gott, liksom att se papperet fyllas med svarta bokstäver som jag själv har skrivit.

Jag tror på språket, texten och orden.

Antikvariskt 091220

Conversations-
LEXICON;
Innehållande
Alphabetiskt ordnade Upplysningar, rörande Vetten-
skaper, Vitterhet och Konster, Lefvernesbeskrifnin-
gar öfver märkvärdiga Personer i äldre och nyare
tider, Underrättelser om vigtiga uppfinningar,
upptäckter, inrättningar och anstalter, samt åt-
skilliga andra intressanta ämnen för en bil-
dad Conversation.

Öfversättning i Sammandrag
AF
C. A. B.

FÖRSTA DELEN.

On ne peut disconvir, que, depuis le
renouvellement des lettres, on ne doive en
partie aux, Dictionaires les lumières géné-
rals, qui se sont répandues dans la société.
D' ALEMBERT.

ÖREBRO,
Tryckt hos N. M. Lindh, 1821.

Julläsning

För ungefär ett år sedan sysselsatte jag mig med att läsa Ken Folletts tegelsten Svärdet och spiran. Berättelsen om några människoöden i medeltidens England var nästan beroendeframkallande och boken var mycket lättläst utan att vara trivial.

I år har jag satsat på att beställa fortsättningen, En värld utan slut, som lär utspela sig 150 år efter händelserna i Svärdet och spiran. Också den är en ordentlig tegelsten: 1200 sidor. Men om den följer i föregångarens stil, kommer den knappast att kännas utdragen.

Jag har alltså gott hopp om underhållande julläsning.

Akademiblogg

Peter Englund meddelar på sin sedan en tid sovande blogg, att han kommer att dra igång en Akademiblogg efter nyår. – Äntligen!

Inspiration

Fick en bok på posten i dag, som jag längtar efter att ta mig an. Det är en inspirationsbok för såna som skriver. För författare (låt oss ta ifrån det ordet dess pretentiösa biklang!). Boken heter Advice to Writers, red. Jon Winokur, och innehåller mängder av citat som berör hantverket att skriva.

Ett citat ur mängden:

»Omit needless words. Vigorous writing is concise. A sentence should contain no unnecessary words, a paragraph no unnecessary sentences, for the same reason that a drawing should have no unnecessary lines and a machine no unnecessary parts. This requires not that the writer make all his sentences short, or that he avoid all detail and treat subjects only in outline, but that every word tell.«

– William Strunk, Jr, och E. B. White

Det tycker jag är så bra, att jag egentligen borde skriva av det, klippa ut det och klistra in det först i alla mina anteckningsböcker!

Det oskyldiga spädbarnet

Lyssnar en hel del på Nick Caves album "Murder Ballads" – ett album som samlar folksånger och eget material med det gemensamma temat död. Texterna är helt enkelt lysande. I kväll hittade jag ett litet poem i Immortal Poems of the English Language, red. Oscar Williams, skrivet av A. E. Housman (d. 1936) som på något sätt påminner om känslan i sångerna Cave sjunger.

Infant Innocence

The Grizzly Bear is huge and wild;
He has devoured the infant child.
The infant child is not aware
It has been eaten by the bear.

Perfekt. Som ett svart barnkammarrim!

Catullus revisited

Juventius!
dina ögon...
om jag fick täcka dem med kyssar...
blev de hur många som helst.
Som om det skulle räcka!
– Ens om de blev lika många
som stråna på ängen...

Efter Catullus, # 48

Om litteraturen

Vad är litteratur för dig?

Den är parallell verklighet.

Vad betyder litteratur för dig?

Den betyder öppnade ögon.

Vad är litteraturens gräns?

Den har jag aldrig sett.

Fotspår

– Det är inte bara roligt att skriva. Det är vackert! Bokstäver, handskrivna på papper, så personliga! Se, mina fotspår!

Choklad 091207

Mjölkchoklad.
Ingredienser: socker, kakaosmör, mjölkpulver, kakaomassa, sötvasslepulver, laktos, emulgeringsmedel (sojalecitin), aromer. Innehåller minst 30% kakao. Mjölk: 18%. Kan innehålla rester av jordnötter, nötter, gluten och ägg. Producerad i: Tyskland. Kundkontakt: 020-83 33 33.

Ica 091206

PILENS LIVS
** TELEFON 033-156300 **

Förs: 2
Datum: 2009-12-06
Ka: 2
Nr: 572
Tid: 15:23

Marlboro Gold 47,50
Mjölkchokl nöt kak 4,90
Mjölkchoklad kaka 3st*4,90 14,70
Öresavrundning: -0,10
Total 67,00

Moms %
25,00
12,00

Moms
9,50
2,10

Netto
38,00
17,50

Brutto
47,50
19,60

Mottaget Kontant 100,00
Åter Kontant 33,00

ORG. NO 556305-9996

ÖPPETTIDER
* MÅN-LÖR 9-20 *
* SÖNDAG 10-20 *

Tack och välkommen åter !

Citat

Ett alldeles utmärkt citat från Maria Turtschaninoff:

»...enda orsaken till att man inte skriver är att man inte skriver.«

Så enkelt är det. Och så svårt.

Bokrecension: Nero

Nero är skriven av Jürgen Malitz.

Jag köpte den här boken för att kanske få en ny syn på Nero. Att han inte var så överdjävlig som traditionen bjuder. Nå, jag fick en något nyanserad bild. Han var nog inte överdjävlig. Bara skitjobbig...

Malitz börjar med att beskriva Neros barndom och fortskrider sedan i lagom avvägda tematiska men också kronologiska varandra följande kapitel. Det fungerar utmärkt. Den unge Nero framträder som en bricka i hans mors spel om makten i Rom. Men när han väl adopterats av kejsaren och kejsarens egen son dött under märkliga omständigheter (epilepsi? förgiftning?) i Neros närvaro börjar han odla sina talanger. Han verkar ha varit en duktig poet. Han spelade cittra och gillade teater. Det var inte särskilt populärt bland de hårdkokta romarna.

Nero blir kejsare. Han utmanövrerar sin manipulerande mor och driver henne i döden. Han ser också till att alla andra män som kan påvisa släktförbindelse i nedgående led med kejsarätten som stammar från Caesar och Augustus dör. Han tror sig på så vis befästa sin makt.

Kejsar Nero verkar bli beroende av sitt folks kärlek. Han ger sig i väg till Grekland och deltar i en mängd friidrottstävlingar. Han flyttar dem i tiden för att han ska hinna vara med på dem, och lägger till grenar. Och vinner tusentals priser... Han ger grekerna förmåner, trixar med skatter och blir allt mindre omtyckt av romerska militären och aristokratin.

Och så är det detta med branden. Det verkar vara allt annat än klart att Nero var orsaken till att Rom brändes ner. Men de kristna fick hursomhelst skulden och fick straffet som mordbrännare får: man tände eld på dem. Bland annat i Neros egen trädgård.

Till sist blir en sammansvärjning mot Nero så omfattande att han inte finner någon annan utväg än att med hjälp av en förtrogen ta sitt eget liv i sitt nästan utrymda och nybyggda palats.

Man tycker synd om Nero. Om han sluppit bli kejsare och fått lov att vara en musiker eller poet hade hans grymhet inte fått sådana konsekvenser för så många som kom i hans närhet. Han var säkert mycket ensam och oerhört beroende av bekräftelse. Jag tror att det kan ha varit så enkelt.

Boken avslutas med ett appendix med ett utdrag ur Suetonius kejsarbiografi; nämligen den del som behandlar Nero. Det är en högintressant textsamling. Suetonius föddes ett knappt decennium efter att Nero dött, så han ligger ganska nära i tid till det han beskriver. Han skriver också att han själv har manuskript av Neros egen hand, med hans egna dikter. Suetonius instämmer med Malitz beskrivning av Nero, och lägger till ytterligare lite skärpa. Visserligen säger kanske Suetonius berättelse mer om hur Nero uppfattades ett tag efter sin död, men särskilt missvisande behöver det inte nödvändigtvis vara för det.

Bland det mest fascinerade med beskrivningen av Nero tycker jag det är, att aristokratin så föraktar hans konstnärliga sida och hans vilja att själv delta i tävlingar med folket... Folklighet var tydligen inte på modet då...

Nero är en intressant bok som ger mersmak; jag vill gärna läsa på mer om romartiden. Det är verkligen en fascinerande epok.