fredag 25 december 2009

Fragment: En julsaga

En julsaga

När jag stängt av motorn och öppnat dörren kände jag lukten av ruttet kött. Men mat måste vi ha, och framför mig låg affärerna. Med kniven i handen såg jag mig omkring på gatan, och gick långsamt mot den närmaste byggnaden – ett litet snabbköp.

Stanken var påfrestande, men uthärdlig. De automatiska dörrarna gled inte upp. Jag såg ingen av de döda. – Så med undersidan av knivens handtag slog jag sönder rutan. Sen igen. Och igen. Tills så mycket glas var borta, att jag kunde ta mig in i halvdunklet. Härsken odör från gamla skinkor och korvar rullade över mig. Men jag andades med munnen och halvsprang. Vid kassan drog jag åt mig en kasse, och när jag letade i de få gångarna plockade jag i den konserver, drickor, pasta.

Det tog inte mer än någon minut därinne, men solljuset utanför bländade mig när jag kom ut. Jag såg neråt gatan. Tomt. Jag såg mot bilen. Och mot mig rusade en död. En liten flicka. Armarna rakt ner; spretande, svartnade fingrar. Ögonen torkade och insjunkna. Håret svart, tovigt.

Innan jag hann reflektera svängde jag matkassen mot hennes ansikte. Fuktig hud slets av och flickan for åt sidan. Jag lät maten falla till marken och när flickan återigen sprang mot mig lyfte jag kniven. Den sjönk in vid hennes näsrot och ett svagt krasande hördes när spetsen gick genom ben.

Flickan ryckte och föll ihop.

Jag stod med kniven i en sörjig hand, nedanför en sörjig ärm. Hastigt drog jag ner kniven i bältet utan att torka av den. Jag böjde mig och travade så mycket matvaror jag kunde förmå i famnen. Så hystade jag in alltsammans i bagageluckan på bilen, och skyndade mig att komma in bakom ratten och låsa dörren.

Jag hade inte trott att det skulle bli så lätt att hitta min dotter.

2 kommentarer:

  1. Sörjig hand och matvaror! Kanske inte min genre. Dock suggestiv och bra.

    Annelie

    SvaraRadera