Bokrecension: Undergången | Joachim Fest

Tyska soldater lämnar ifrån sig vapen och hjälmar till sovjetiska soldater.

Undergången. Hitler och slutet på Tredje riket (ty. Der Untergang. Hitler und das Ende des Dritten Reiches) är skriven av Joachim Fest (1926–2006), tysk historiker specialiserad på Adolf Hitler och Tredje riket. 

Boken utkom första gången på tyska 2002. Jag har läst boken i en svensk översättning av Ulrika Jannert Kallenberg, i en upplaga från 2005.

* * *

Många av oss har nog sett filmen Undergången (2004), som skildrar Hitlers sista dagar i bunkern, med Bruno Ganz i huvudrollen som den ilskne och sjuke diktatorn. Filmen bygger på denna fackbok skriven av Joachim Fest.

Boken Undergången rekonstruerar de sista veckorna av slutstriden i Berlin 1945, med särskilt fokus på Hitlers öde, de sista veckorna och dagarna innan självmordet, samt tiden fram till kapitulationen. Som stöd använder Fest ögonvittnesskildringar, som han väger emot varandra. 

Förvånansvärt ofta verkar skildringarna skilja sig från varandra i detaljer. Fest berättar att han följer de versioner som verkar sannolikast, följaktligen de som han, som historiker, anser ligga närmast hur det verkligen var. Eller så redovisar han olika varianter. Eller så har han forskarens heder i att låta frågor förbli obesvarade, såsom icke längre möjliga att besvara.

En av dessa frågor är vad som hände med Hitlers kropp efter självmordet. 

Hur själva självmordet i sig gick till är inte helt fastslaget heller. Någon säger att Hitler återfanns i soffan bredvid Eva Hitler-Brauns döda kropp, någon säger att han satt i fåtöljen bredvid. Någon säger att han sköt sig i tinningen, någon i munnen, och någon att en tredje, okänd, person fått i uppdrag att skjuta honom. Någon säger att han samtidigt som skottet föll bet sönder en kapsel blåsyra. 

Efteråt bars Hitler ut ur bunkern tillsammans med Eva Hitler-Braun. Bensin hade införskaffats i dunkar, och bensinen hälldes över dem, där de lagts i ett kraterhål. Rysarnas artillerield föll samtidigt tungt över staden och försvårade alla handlingar. 

Man hade svårt, berättar Fest, att först få eld, men när man tänt på papper och slängt dem brinnande i riktning mot gropen tog det fyr. Fest menar, med stöd i återgivningar från dem som var på plats, att kropparna förbrändes till ben, som senare vid beröring föll samman. Och även om vi inte säkert kan veta saken, är det förmodligen så att allt som fanns kvar av Hitler kom att bli en del av hans tänder, som senare användes för att bekräfta hans död. 

Därmed får vi dra slutsatsen att Fest ställer sig tveksam till att de förbrända resterna av diktatorn skulle tagits om hand av sovjeterna, såsom i bland hävdas. Fest verkar anse slutsatsen rimligt att diktatorns kropp helt enkelt i stort sett förstördes till stoft och aska i rikskansliets trädgård utanför bunkerns nödutgång, och att allt som återstod av kroppen blev de nämnda tänderna.

Men Fest beskriver inte bara detta nav i mytologin om Hitler-Tyskland. Han berättar också om hur det förtvivlade motståndet fortsatte in absurdum, hur nära de ryska trupperna än kom. Manspillan blev därför in i det sista stor både på tysk och än mer på rysk sida. Att kriget var förlorat torde varit givet, åtminstone för Hitler själv, sedan länge, enligt Fest. Fest skriver:

”Nederlaget var tydligt beseglat, och det som fortsatte var ett krig bortom slutet.”

Nu handlade det om ren destruktion. Fest menar att det var ett tydligt och framträdande drag hos Hitler: viljan till destruktion, och att den framträdde i så att säga ren form under dessa sista veckor och dagar.

* * *

I Undergången möter vi inte enbart Hitler. I boken framträder också närmaste män vid sina sista besök: där finns Göring och Himmler, som båda snart skulle anses som förrädare. Där fanns Goebbels som trogen tillsammans med sin hustru och deras av henne mördade barn följde diktatorn i döden. Och där finns sekreterare, militärer och tjänstemän. 

Fest har disponerat sin bok i åtta kapitel. Vartannat kapitel består av historiskt berättande, vartannat kapitel är mer essärartat och utgör Fests reflexioner kring olika ämnen. Totalt består verket av knappt 190 sidor, så det är fråga om en koncis volym, vari Fest ändå får mycket sagt, på så vis att vi får både översiktsbilder och detaljbilder av det Tredje rikets sista dagar. Till detta kommer väl valda fotografiska illustrationer som skänker ytterligare djup till framställningen.
– – –
Joachim Fest, Undergången. Hitler och slutet på Tredje riket. Övers. Ulrika Jannert Kallenberg. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2005. 186 sidor.