Bokrecension: Italienska bref | Per Hallström

Florens, Toscana

Italienska bref är skriven av Per Hallström (1866–1960). Boken utkom första gången 1901.

* * *

Per Hallström tycker mycket om Italien. Det är ifrån resor till detta land i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som texterna i Italienska bref kommer. Texterna beskriver städer han besökt och människor som han träffat och i stor omfattning rika naturintryck, som han med exploderande färger och mängder av adjektiv låter oss få del av. 

I huvudsak är det platser i den norra delen av landet som breven handlar om, men han har även besökt Sicilien och andra områden. Rom finns med, men det verkar vara Toscana som vunnit hans hjärta framför allt, möjligen tillsammans med Venedig.

I dag är det givande att läsa Hallströms Italienska bref inte minst av den anledningen att det skänker kontakt med ett Italien såsom det såg ut innan massturismens dagar; ett Italien som är medvetet om sin skönhet och sin historia, men där nordeuropéer och amerikaner inte fyller varje gata i färgglada badshorts. 

Hallström är på det stora hela, vad det verkar, tämligen ensam som utlänning under sina resor och kommer på så sätt i nära kontakt inte bara med miljöerna som sådana, utan också med människorna där. Turisthanteringen är inte, så att säga, industrialiserad och automatiserad.

* * *

Bäst är de brev där Hallström inte svävar iväg alltför långt i sina ansträngningar att beskriva något enastående och fantastiskt och idylliskt. Skildringen av ett besök i Bocca d'Arno, en bardort utanför Pisa, är av detta slag. Människorna han möter är levande och naturen också: den ännu ganska öde stranden med nästan tomma badhytter och den svårforcerade, stora sandiga skogen i närheten.

När Hallström skriver om San Gimignano, ”ett stycke medeltid midt i det flammande solskenet”, introducerar han mig till en stad jag tidigare inte kände till, men som jag får en omedelbar lust att besöka. Staden, berättar Hallström, blommade på 1200-talet, men ger nu, alltså 1901, intryck av att vara märkvärdigt bevarad såsom den då var, som om renässansen hoppats över här.

Vidare beskriver den uppenbart religiöst skeptiske Hallström katolska processioner och ceremonier, och han dröjer vid konstverk. Den beundrade Michelangelo har fått ett eget kapitel, liksom poeten Percy Bysshe Shelley, vars grav Hallström besöker i Rom.

* * *

Språket i Italienska bref är vackert, men miljöbeskrivningarna är på sina ställen väl prunkande. Det kan bli tröttande läsning i längden. Möjligen kan också meningsbyggnaden emellanåt bli en aning mer komplicerad än vad som hade varit nödvändigt. Men så är nu en gång Hallströms stil.

Per Hallströms Italienska bref skrevs under resor mellan december 1897 och juni 1901. Han trivdes där, och trivseln sprids till läsaren av hans beskrivningar. Vi kan fortfarande uppleva Italien i all dess härlighet, men vi kan inte att uppleva Italien såsom Hallström upplevde det, omkring sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet, annat än i beskrivningar som dessa.
– – –
Per Hallström, Italienska bref. Stockholm: C. & E. Gernandts förlags aktiebolag, 1901. 224 sidor.