Bokrecension: Disasters | Sandra Forty

Disasters i serien "Defining Moments" är skriven av Sandra Forty. Boken utkom år 2005.

* * *

Katastrofer inträffar. Det finns inget sätt att leva ett liv som kan skydda det från det oväntade och drabbande i en katastrof. En del katastrofer kan hänföras till naturen: väldiga jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott, orkaner, översvämningar. Andra kan hänföras direkt till människan, dels genom felbedömningar eller misstag, dels indirekt genom att saker konstruerat av människor fallerar.

Något annat med katastrofer som är påfallande, är hur snabbt de glöms av: världen läker ihop.

I Sandra Fortys genomgång av katastrofer mellan år 1900-2004 är det påfallande hur många, även mycket omfattande katastrofer, som jag inte hört talas om förut, eller hört talas om, men inte lagt på minnet. Tiotusentals, ja, hundratusentals människoliv har gått under i händelser inte alltför avlägsna från vår tid, och jag kände inte till dem.

I Galveston, Texas miste över åttatusen människor livet i en orkan år 1900. På Martinique i Västindien dog omkring 29 000 människor i samband med ett vulkanutbrott 1902. I Japan dog omkring 100  000 människor när en Stora Kanto-jordbävningen drabbade trakten kring Tokyo och Yokohama 1923. 

Och när Gula floden i Kina översvämmades 1931 lär ofattbara 3,7 miljoner liv ha förlorats. År 1976 drabbades samma lands nordöstra del av en jordbävning som kan ha tagit upp mot 655 000 liv.

* * *

Andra katastrofer har blivit legendariska, förvandlats till berättelser: Titanic, Hindenburg, Challenger, Tjernobyl, Lockerbie, Estonia, Kursk, 9/11, Tsunamin.

Kanske minns vi i allmänhet inte – eller glömmer alltför snabbt – katastrofer utanför vår egen kultursfär. Att de legendariska katastroferna ovan nästan samtliga inträffat i västvärlden eller den ryska sfären är nog inget sammanträffande: vi relaterar till det som uppfattas som nära, och står mer främmande inför det som uppfattas som avlägset. 

Är man cynisk kan möjligen även tsunami-katastrofen inordnas i den västerländska sfären: den blev relevant för oss genom att så många västerländska turister avled, och därmed kom katastrofen närmare oss än den eljest hade gjort. 

Ja, det föreligger nog ett närhetskriterium för att katastrofer skall upptas i medvetandet: närhet i tid, men framförallt upplevd kulturell och geografisk närhet.

* * *

Sandra Fortys beskrivning av de enskilda katastroferna är korta och koncisa, oftast får vi läsa om en katastrof per uppslag, där det också ryms rimligt med illustrationer. Och varje beskriven katastrof har försetts med en faktaruta, där huvuddata om det inträffade presenteras. 

Totalt går Forty igenom 83 händelser, där avdelningen för 9/11 och Al Qaida-terrorism har ett antal underavdelningar om händelser som kan knytas till olika attentat som kan knytas till islamistisk terrorism.

En viss förkärlek för siffror kan anas i redogörelserna: det är mycket om vindhastigheter, vattennivåer, antal döda och så vidare. Som en anmärkning kan nämnas att Estonia-katastrofen, som får fyra sidor med tre illustrationer, har fått som första bild ett fartyg som sägs vara passegerarfärjan i fråga. Fotografiet föreställer emellertid ett annat fartyg.

Språket i Disasters är tillgängligt, och det är en lämplig bok att läsa för små lediga stunder: för många katastrofredogörelser åt gången kan nog leda till känsla av övermättnad.
– – –
Sandra Forty, Disasters. Rochester: Grange Books, 2005.