* * *
Är det något författarskap som ger material att studera, torde det vara Vilhelm Ekelunds (1880-1949). Inte bara är hans texter ytterligt fulla av mening att fördjupa sig i och uttolka, också Ekelund som person och gestalt i det offentliga Sverige är mycket fascinerande: en excentriker och särling, som gör litteraturläsandet till något att omsätta i livskonst.
Per Erik Ljung analyserar i sin avhandling bland annat Ekelunds roll som författare och hans inställning visavi marknaden och publiken. Begreppsapparaten är delvis marxistisk, vilket i föreliggande fall lämpar sig särskilt bra som verktyg för att nå intressanta resultat.
Avhandlingen kretsar i första hand kring Ekelunds Antikt ideal (1909), men även andra texter av honom analyseras, till exempel de dikter han skrev i början av sitt författarskap, innan han övergav den formen till förmån för essayer och aforistik.
* * *
Ekelund såg sig, förstår vi, inte som en hantverkare, det vill säga som någon som producerar något att avyttra på en marknad. Han vände sig som författare tvärt emot inställningen att författare producerade text som skulle säljas åt en publik.
För honom var litteraturen och författarskapen från det förflutna något annat: Ekelund levde med litteraturen och omsatte dem i sitt livsprojekt. Ljung visar hur Ekelund använder tankar hos till exempel Nietzsche och Goethe, och sedan fortsätter dem. Ljung skriver:
"Ekelund rör sig över stora delar av världslitteraturen. Det är där han går på jakt efter identifikationer och formler till sin egen konfrontation med litteraturen."Ekelunds publikfrånvända inställning gjorde givetvis att han knappast var ekonomiskt lönsam att förlägga. I början av hans författarskap, 1904, meddelar t.ex. Bonnier Ekelund att hans andra diktbok Syner, utgiven 1901, sålt i 166 exemplar.
Men Ekelund var också själv mycket medveten om sin särskilda position i litteratursverige: han, förstår jag det som, riktar inte in sig på att bli en författare för samtidens publik så mycket som för framtida läsare samt kanske för en mindre men ”kvalificerad publik” i samtiden.
Ekelund är förankrad i det socialdemokratiska politiska lägret, åtminstone ursprungligen, men partipolitik ägnar han sig föga åt. Det finns texter där han belyser de fattigas situation, men långt mer bryr sig Ekelund om att skildra inte den yttre, utan den inre kampen, kampen inuti människan.
Samtidigt visar Ljung tydligt, att "Ekelunds motstånd mot ekonomins sätt att penetrera det estetiska går mycket långt …", ja, för Ekelund blir ekonomisk framgång nästan i sig något att akta sig för, eftersom den då, förstår jag det som, signalerar att man sålt sig till publiken. Framgångssökandet hos en publik är "destruktivt och nerbrytande".
* * *
Vilhelm Ekelund och den problematiska författarrollen är en mycket insiktsfull djupdykning i Vilhelm Ekelunds författarskap. Analyserna av Ekelund som författare och hans position i och förhållande till det litterära Sverige är mycket upplysande. Men jag bör också nämna att jag ställer mig mer tveksam till den avdelning av boken som anlägger psykoanalytiska perspektiv.
Per Erik Ljung lyckas vara konsekvent tydlig i sin framställning och sin analys analys av de delar av det ekelundska författarskapet som undersöks i avhandlingen och boken är otvetydigt ett mycket viktigt verk för den som önskar fördjupa sig både i Vilhelm Ekelunds yttre och inre världar.
– – –
Vilhelm Ekelund och den problematiska författarrollen, Per Erik Ljung. Lund: Liber Läromedel, 1980. ISBN: 91-40-04736-9. 287 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar