Bokrecension: Annie John | Jamaica Kincaid

Antigua. Bild: Viola/Pixabay (Beskuren).

Annie John är en roman av Jamaica Kincaid (f. 1949). Boken utkom på engelska 1985. Jag har den i en svensk e-boksutgåva från 2016, i översättning av Madeleine Reinholdsson och med ett förord av Mats Kempe.

* * *

Även på Antigua i Västindien kämpar så klart människor med evigt mänskliga problem, till exempel det som Jamaica Kincaid behandlar i Annie John: krampen och smärtan i att lämna barndomen och börja växa upp som självständig människa.

Titelpersonen Annie John har en idylliserad barndom där på ön. Modern älskar henne över allting och de två verkar tillbringa nästan all tid tillsammans. Men Annie märker allteftersom att hon blir äldre att något har smugit sig in emellan de två: en distans finns där som inte funnits där förut, först markerat av att de inte längre bär kläder av samma tyg. Deras relation förändras.

Och Annie börjar skapa ett eget liv åt sig. Himlastormande förälskelser i två flickor i skolan fladdrar förbi, stoltheten över den egna framgången i skolan är omaskerad, och under huset gömmer hon böcker som hon har stulit.

* * *

Romanen berättas i jagform, och berättarjaget är Annie John själv – och rösten ligger mycket nära det uppväxande barnet. Det är en ofiltrerad pubertetssmärta, -ångest, -ilska som bubblar fram. Annie John känner ömsom hat till sin moder, ömsom längtar efter henne.

Den vuxne läsaren uppmärksammar att det är flickans berättelse vi får del av ur barnets perspektiv, och känner kanske rentav med modern i hennes försök att ledsaga den uppväxande dottern. Ja, kanhända kommer läsaren av romanen själv ihåg något av hur stormiga de där åren av frigörelse och identitetsskapande kunde vara. Kincaid skildrar spänningen mästerligt.

* * *

Språkligt är romanen lättillgänglig, med en och annan besynnerlig metafor. Hur ska följande förstås?

"Hennes näsa hade formen av en blomma som just skulle slå ut."

Det är ett åtminstone för mig inte alldeles självklart bildspråk. Möjligen är även detta något ansträngt:

"Våra bröst var för oss som dyrbara plantor som bara behövde den rätta kombinationen av vatten och solsken för att blomma."

Men här är uttrycket onekligen mer begripligt.

* * *

Annie John är en rappt berättad historia om att växa upp och skapa sig en egen identitet.

Romanen skildrar ömhet och grymhet, tillgivenhet och repulsion. Den handlar om längtan efter bekräftelse och känslan av kvävande krav och höjda förväntningar. Allt berättat nära det uppväxande barnets eget perspektiv.
– – –
Annie John, Jamaica Kincaid. Övers. Madeleine Reinholdsson. Förord av Mats Kempe. Bokförlaget Tranan 2016. E-boksproduktion: Elib 2016. ISBN: 978-91-87179-74-7.