* * *
Vilhelm Ekelund kunde vara synnerligen folkskygg, paranoid och tillbakadragen. Hans texter betraktas ofta som svårtillgängliga i tilltagande grad. Hans författarskaps attraktionskraft är emellertid för en del inbitna läsare fortfarande mycket stor.
En av landets främsta Ekelund-experter, författaren, översättaren, förläggaren Jonas Ellerström, låter oss nalkas denne mycket specielle diktarfilosof i en biografi, som han träffande kallar en "kvalificerad introduktion" i förordet.
Han lyckas med det genom att på ett skickligt vis väva samman Ekelundtexter med Ekelunds biografi, inte minst utifrån en geografisk-topografisk aspekt: alltså, var Ekelund vistats och hur landskapet har sett ut på dessa platser.
Ellerström tar oss med genom Ekelunds liv, med särskild tyngdpunkt på åren fram till och med de delvis mycket svåra exilåren i Tyskland och Danmark, men ända fram till villan i Saltsjöbaden som blev Ekelunds sista hem, efter en lång rad olika vistelseorter.
Han beskriver hur Ekelunds livsinställning synes förändras med åren: från det hårda, trotsiga, nietzschanska, till något mer försonligt, stillsamt.
* * *
Fram växer för mig en andens upptäcktsresande. Ekelund vandrar gärna i den yttre naturen, men i lika hög grad utforskar han sitt eget inre. Instrument som bistår honom i utforskandet – ja, som väl är avgörande – är hans språk och formuleringskonst, själva skrivandet. Ekelund hittar fram till aforismen som sitt särskilda uttryckssätt. Ellerström skriver: "Aforismen blir för honom ett sätt att tänka ...".
Ellerström visar också hur Ekelund använder några av idéhistoriens främsta gestalter i detta utforskande. Dessa gestalter är inte så mycket målet för utforskandet, utan verktyg för utforskandet av det mänskliga och den egna anden.
"Kanske är det riktigast att säga att Ekelund ser sig som en utforskare – men mindre av texten än av sig själv genom texten.", skriver Ellerström med anledning av hur Ekelund läser Swedenborg.
Det är som att Ekelund livet igenom söker efter ett beständigt modus vivendi; att han strävar efter att formulera ett sätt att leva – som är äkta och bärande.
* * *
Ellerström visar tydligt hur viktig naturen var för Vilhelm Ekelund, inte minst havet. Ekelund är också sällsynt skicklig i att lyriskt beskriva naturen i sina dikter, så länge han ännu använde poesin som uttrycksmedel.
På samma sätt synes vandrandet varit centralt. Bara sjutton år gammal fotvandrar Ekelund med en kamrat från Lund till Stockholm. Längre fram finns omvittnat hur Ekelund gärna hade papperslappar en blyertspenna med sig under sina vandringar, och hur han skrev ner tankar, aforismer, som han sedan renskrev vid hemkomsten.
Ekelund vandrade uppenbarligen fram sina tankar; vandringen i landskapet måste ha stimulerat honom.
* * *
Mycket bildad var Ekelund uppenbarligen, men någon akademisk examen tog han inte. Han var visserligen inskriven vid Lunds universitet en tid, men där verkar han främst ha använt sig av dess bibliotek.
Också senare i livet var biblioteken viktiga nav i hans liv. Han läste mycket, ja, Ellerström skriver om hur Ekelund söker i böckerna. Jag får känslan av att läsandet precis som skrivandet torde varit en del i det terapeutiska diktarfilosofiska livsbetraktande utforskande som var ett sådant signum för Ekelund.
* * *
Vilhelm Ekelunds författarskap förblir relevant. Hans texter är landskap att vandra igenom; varje aforism en lund att betrakta och ta intryck av. Jag tror att enslingen Ekelund ännu har en röst, genom sina böcker, som förmår hjälpa människor att leva.
Jonas Ellerströms välskrivna bok skänker åt den seriöst nyfikne ingångar till den tankevärld som var Ekelunds; en tankevärld som äger kraft att påverka den allvarligt sökande läsaren-människan än i dag.
– – –
Vilhelm Ekelund: Landskap och tanke, Jonas Ellerström. Bokförlaget h:ström – Text & Kultur 2017. Serien Litterära profiler. Omslag: IMS/NordicPhotos (Författarbild); Johan Hammarström (Form och omslag). ISBN: 978-91-7327-238-4. 167 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar