* * *
Folk förr rymmer åtta vetenskapliga essäer i skilda historiska ämnen. Återkommande är emellertid diskussioner om brott och straff samt kvinnornas plats i svensk historia. Texterna är resonerande och Österberg förhåller sig till och diskuterar historiska teoriers och modellers vederhäftighet i relation till de historiska fakta vi har.
Essäerna är skrivna med ett vetenskapligt språk, och blir därför inte självklart tillgängliga för den som inte sedan tidigare är någorlunda bekant med det sättet att uttrycka sig. Dock är de konsekvent välskrivna och varje tes är alltid rejält underbyggd med material ur historisk teoribyggnad och konkreta förhållanden i det förflutna.
Ofta fungerar texterna som ett balanserande och modererande av synsätt som blivit alltför svartvita, åtminstone i allmänhetens ögon. Så kan Österberg till exempel visa att kvinnans situation under 1600-talet inte nödvändigtvis var konsekvent usel, hur patriarkalt samhället än var organiserat.
Tvärtom blir det uppenbart att kvinnor kunnat spela framskjutande roller i lokalsamhället som förvaltare av land och gods, till exempel när en hisnande mängd män var ute på fälttåg med hundratusentals dödsoffer som följd.
* * *
Modererande fungerar också Österbergs texter om brott och straff i det förflutna.
Hon visar hur förvisso lagen var sträng, men samtidigt hur tingen fungerande som en social arena för att lösa lokala konflikter, och att målet ofta synes ha varit icke att åsamka en förövare till något brott strängast möjliga påföljd, utan att återupprätta brottsoffrets ära – synnerligast genom bötesbelopp.
Det var dessutom, visar Österberg, mycket vanligt eller åtminstone inte ovanligt att domar sattes mildare än vad lagens bokstav stipulerade, eller att till exempel utdömda dödsstraff förvandlades till mildare påföljder.
På tal om brott och straff påpekar Österberg särskilt hur lagstiftningen rörande sexualitet blev särdeles sträng under 1600-talet, och nog fungerade både som ett instrument uppifrån för att inpränta den kristna ideologin om äktenskapets helgd och enda utrymme för sexuellt samliv, men även för lokalsamhället som ett sätt att undvika illegitima barn som kunde komma att ligga socknen till last. Normerna kom alltså inte enbart från överheten utan också från folket självt.
En annan sak på samma tema som jag vill mena är intressant, är observationen att svensk brottsstatistik från 1400-talet och 1500-talet skiljer sig från sydeuropeisk dito. I sydeuropeiska sammanhang var tjuvnadsbrott det absolut vanligaste att lagföras för, medan det i Sverige var absolut vanligast att lagföras för olika former av misshandel.
Svenskarna stal alltså mindre men slogs mer än de personer som förekommer i jämförelsematerialet.
Österberg ser en förklaring till detta i att Sverige var betydligt mindre urbaniserat än de sydeuropeiska länderna, där det vid tiden fanns riktiga storstäder, något som i Sverige nästan helt saknades, sånär som på Stockholm. I Sverige levde man i större utsträckning i enskilda gårdar eller smärre byar, där tjuvnad helt enkelt inte var lika lätt att tillgripa som i miljöer där tiotusentals människor trängdes ihop på en liten yta.
* * *
Man kan kanske i någon mån beteckna det intryck som jag får av bokens budskap efter läsningen som att allt inte nödvändigtvis var radikalt sämre förr, ehuru det mycket väl kunde vara mycket annorlunda, som Österberg själv är inne på. Det är att förstå detta annorlundaskap, förstå människans annorlundaskap i det förflutna, på ett inkännande sätt som Österbergs intellektuellt klara resonemang strävar mot.
Den moderering som hennes tankeväckande essäer åstadkommer tar oss en bit på vägen för att komma ifrån en monokrom inställning till det som varit: de skänker nyanser, de skänker balans och de hjälper att förstå sådant som eljest väl gått oss förbi.
– – –
Folk förr: Historiska essäer, Eva Österberg. Atlantis 1995. ISBN: 91-7486-239-1. 260 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar