* * *
Bröderna Grimm är ett begrepp i sig, nästan att likställa med en typ av sagoberättande. De verkliga bröderna Grimm hette Jacob (1785-1863) och Wilhelm (1786-1859). De var tyskar och verksamma som språkforskare. Under sitt arbete samlade de in sagor, varav de lät publicera drygt tvåhundra.
Det blir uppenbart ganska snart att sagorna rimligen ej uteslutande varit ämnade att berätta för barn.
Jag föreställer mig istället att man i de tyska stugorna samlades både stora och små vid spisen där någon föredrog en av de kända sagorna under hantverket. Sagorna innehåller alldeles för mycket bråd död och alldeles för mycket hemskheter för att inte beröra även en vuxen människa där i skumrasket. Och barnen? Ja, de torde haft nära till mardrömmar många gånger efter en sådan föredragning.
Polerade och tillrättalagda för en yngre publik blev sagorna i Disneys animerade versioner. I original framstår de måhända mer schablonartade och klichéartade men också naturligare, folkligare, råare, närmare naturen. Och grymmare.
* * *
Måhända kan grymheten illustreras med några exempel.
Grunddragen i sagan om Askungen kan tänkas vara kända, om de än blivit häftigt förvrängda i Disneyfilmen.
Oaktat detta kommer prinsen till Askungens hem för att pröva ut guldskon (märk väl, ej en sko av glas) för att finna den kvinna som burit den på balen och som han förälskat sig i.
De två styvsystrarna skär av sig en tå respektive hälen för att passa i, men blodflödet avslöjar dem. Askungen får sin prins och styvsystrarna är med på bröllopet. Där råkar de emellertid ut för den olyckan, att fåglar hackar ögonen ur huvudena på dem.
”Så blev de alltså blinda för hela livet till straff för sin elakhet och falskhet.”Vänder vi ögonen till sagan om Snövit märker vi snart att den inte handlar om en ung kvinna, utan om ett helt ungt flickebarn, en prinsessa, med korpsvart hår som drivs från sitt hem av en elak styvmoder och finner tjäll hos några dvärgar (som inte alls heter Toker, Butter och så vidare). Där får hon bo om hon sköter deras hushållssysslor.
Styvmoderns straff för sina elakheter blir omsider, efter att Snövit fått sin prins, att oupphörligt dansa i ett par glödgade järntofflor intill dess att hon döden dör.
* * *
En del av sagorna är påtagligt suggestiva, till exempel den vackra sagan om Törnrosa, en prinsessa som sover i hundra år tillsammans med hela det hov hon lever i, omgivna av en borg som täckts av törnen och en bygd som spinner sägner om platsen.
Likaså är sagan om Järn-Hans särskilt stark: han är en vildman som lever på botten av en tjärn i en skog. Alla som vågar sig in i skogen försvinner, intill dess att en modig jägare vågar sig dit, finner vildmannen och tillfångatar honom. En ung prins befriar emellertid Järn-Hans och får honom som beskyddare. Efter en rad förvecklingar visar sig Järn-Hans givetvis vara en förtrollad prins. .
* * *
I Sagor av Bröderna Grimm möter vi några av världshistoriens mest kända berättelser: förutom de redan nämnda även sagor såsom de om Hans och Greta och Rödluvan. Åtskilliga berättelser är snarare dråpliga än rysliga, och det är inte alltid en modern läsare hänger med i sagans inre logik. Det gör detsamma: de sprudlar av berättarglädje ändå.
Sagorna utmärks av ett enkelt berättande med återanvändande av olika typer av motiv och gestalter: berättelserna svämmar över av häxor, förtrollningar, prinsessor, prinsar, fattiga fagra jungfrur, jättar och andra figurer.
Sagorna är i regel strängt moralistiska. Dygd belönas och odygd bestraffas, icke sällan gruvligt. Det man till synes ska lära sig av berättelserna, är att det till syvende og sidst lönar sig att vara barmhärtig, att dela med sig, att värna de svaga, och att det straffar sig att vara hårdhjärtad, girig, elak. De minsta människor i världens ögon kan vinna prinsessans hjärta och ärva konungariken, om de vandrar dygdens väg.
* * *
Telegrams upplaga av Bröderna Grimms sagor är försedda med vackra illustrationer av Arthur Rackham (1867-1939). I hans målningar är jättar och prinsessor inte förvandlade till seriefigurer utan framställs realistiskt och i ackord som harmonierar med berättelsernas anda.
Språkdräkten som sagorna fått är gammaldags och bevarar därigenom en mystik som hör sagorna till. Dessvärre är åtminstone e-boksversionen behäftad med en icke alldeles obetydlig mängd korrekturfel, som nog hade kunnat åtgärdas lätt genom en extra genomläsning före publicering.
Sagor av bröderna Grimm är och förblir en kulturskatt som vi får vara tacksamma mot Telegram att de låtit återutge i urval. Vi finner däri åtskilliga av de mest kända sagorna, men även sådana som kanske inte alls är lika välbekanta.
– – –
Sagor av bröderna Grimm, Jacob & Wilhelm Grimm. Telegram 2013. ISBN: 978-91-7423-197-7.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar