Bokrecension: Glädjedödarna | Mattias Svensson

Glädjedödarna: En bok om förmynderi är skriven av Mattias Svensson (f. 1972), redaktör på tidskriften Neo.

* * *

Glädjedödarna är något av en analytisk diskussionsbok, där Svensson utförligt resonerar kring vår syn på förbud och paternalism i vardagslivet. Svensson blottlägger ideologiska agendor under de till synes oförargligaste hämningar av den personliga friheten, och skänker nya perspektiv på huruvida det egentligen är så farligt med mer frihet och mindre förmynderi.

* * *

Vi har nog i allmänhet lätt för att se Sverige som ett av de friaste länderna i världen.

Det hindrar emellertid inte att den personliga autonomin är genomstungen av klåfingriga förbud och folkuppfostrande åtgärder från överhetens sida. Svensson ger oräkneliga exempel på sådana ting, och ställer i regel de uppfattningar som dessa åtgärder motiveras med på huvudet med hjälp av forskning och vanligt sunt förnuft, samt en aldrig avtagande vurm för att folk borde få leva sina liv som de själva vill, så länge de inte skadar andra.

Så analyseras allt från det svenska alkoholmonopolet och synen på droger, till knasiga förbud mot att låta kommunen hållas med gungor av bildäck (nån kan ju, gubevars, tugga på gungorna och få cancer!) och paternalistiska rörelser i riktning mot cykelhjälmstvång. Svensson visar hur det ofta är moralistiska skäl eller lobbyisters verksamhet snarare än faktisk skademinimering som är orsaken till att det ser ut som det gör avseende allehanda frihetshämmande bestämmelser.

Bakom moralistiska medelklasstammande åsikter om vad folk, för sitt eget bästa, borde tillåtas göra och icke göra, ligger ofta uppfattningen att det jag inte skulle vilja utsätta mig för eller syssla med, bör heller ingen annan få utsätta sig för eller syssla med. Prostitution är ett tydligt exempel på detta. Moralister bortser helt enkelt från de fördelar vad gäller säkerhet och annat som öppet tillåten prostitution skulle innebära, och förkastar det av princip, oaktat att det finns människor som helt frivilligt både önskar sälja sexuella tjänster och köpa dem. Moralistens uppfattningar av rätt och fel övertrumfar där den enskilda människans rätt att göra som den önskar med sin egen kropp.

Samma sak vad gäller droger. En legaliserad droghandel skulle otvivelaktigt leda till en större kontroll över drogerna som sådana, och skulle dessutom slå undan benen för den organiserade droghandeln som nu sker kriminellt med höga risker för både tillhandahavaren och brukaren. Svensson noterar:

"Ju hårdare en vara kontrolleras eller förbjuds, desto farligare produkter bjuds ut på marknaden."

Vidare försöker man styra människors frihet att konsumera vad de önskar, genom till exempel straffskatter: sådana kan vi se på cigaretter. Visst är det sant att cigarettrökning är hälsovådligt. Men om cigaretterna samtidigt innebär en ökad livskvalitet för rökaren (minskning av stress, etc) och dessutom de flesta rökare faktiskt slutar röka, vem är då människa att säga, att den njutningen skall förnekas den enskilda individen?

Om man bara ska se till kostnaden vad gäller sjukvård som behövs som en konsekvens av nikotinbruk, kan man inrikta sig på att bekämpa behovet av annan kostnadskrävande sjukvård, som till exempel de skador som uppstår i samband med utövande av fritidsmotionerande. Likväl höjs aldrig röster för att förbjuda ridning, simning eller löpning.

För övrigt — om man nu ändå de ekonomiska skälen krasst anförs — skulle en rökare göra samhället en ekonomisk tjänst om han eller hon avled tidigare än sin ickerökande medmänniska, eftersom han eller hon då förkortar sin tid i den kostnadskrävande långvård som en person som icke blivit sjuk på grund av sitt rökande genomlever.

Vi bör därtill vara medvetna om, att vad vi dör av i allmänhet är sådant som är oberoende av livsstil, utan snarare av det som helt enkelt kan kallas otur. Till exempel måste man ha enastående otur för att drabbas av lungcancer fastän man arbetat i rökiga miljöer: risken uppskattas till 1 på 8000. "Det är helt enkelt inte rationellt att leva för att undvika minimala risker ...", skriver Svensson.

* * *

I grund och botten handlar mycket om diskussionerna i Glädjedödarna om vad vi vill ha för samhälle. Det går måhända att skapa ett säkrare samhälle med hjälp av petiga lagar, förbud och skatter, även om de i regel är misslyckade och inte sällan bara skapar kriminalitet där tidigare ingen kriminalitet funnits.

Men måhända är ett liv kringgärdat av restriktioner inte ett liv som var och en vill leva. Kanske kan risktagandet vara en del av det som det innebär att vara en människa: kanske kan ett rimligt risktagande (att äta god med inte alltid hälsovänlig mat, att röka en god cigarett, att cykla utan cykelhjälm, att tillåta livsmedelsbutiker att sälja vin) förhöja livskvaliteten i så hög grad, att de eventuella negativa konsekvenserna i relation till den ökade livskvaliteten ändå är uthärdliga för samhällskroppen som helhet?

Jag tror det. Svensson skriver:

"All empiri kring mänsklighetens utveckling talar för att risker, precis som de problem som diskuterades i förra kapitlet, bör hanteras - inte undvikas till varje pris."

Vidare kan man diskutera, precis som Svensson gör, huruvida det är rimligt att dra ner en aning på livskvaliteten för den stora mängden människor, för att ett fåtal av dem har svårt att hantera något. De absolut, absolut flesta har ju som bekant inget problem med sin alkoholkonsumtion.

Det blir eljest som gossen som Svensson skriver om, som skrev till statsministern och bad honom förbjuda godis, eftersom han bara gjorde av med sina pengar på det. Nåväl. För att en liten majoritet har problem med något, motiverar det inte att den stora massans frihet att konsumera bör begränsas.

* * * 

Två av de vapen som används av förmynderiförespråkarna är statistik och vetenskapliga resultat. Svensson påvisar i en del föreliggande fall, hur denna statistik eller de vetenskapliga rönen antingen är mer eller mindre fabricerade, föråldrade eller missvisande om man till dem lägger ytterligare aspekter. Man kan till exempel lätt få till vinklade siffror om man enbart beräknar kostnaderna för ett visst fenomen, men ignorerar att räkna med de positiva effekter som fenomenet innebär. På så vis blir också fenomenet som sätts i fokus ensidigt ett problem att lösa, snarare än ett fenomen med både positiva och negativa effekter.

Inte heller bör man glömma, att de siffror som presenteras av moralisterna presenteras i ett särskilt syfte: att förändra folks attityder, att bereda marken för frihetsinskränkande åtgärder. Det ligger helt enkelt inte i moralisternas intresse att presentera fakta som går stick i stäv med deras egna agendor: att inhibera, förbjuda, begränsa av vad skäl det än vara må. Uteblir resultaten av åtgärderna, är det istället lätt attt kräva ytterligare åtgärder, skriver Svensson.

* * *

Vad som anses farligt är för övrigt godtyckligt. Svensson anför till exempel forskningsresultat från Storbritannien där de tjugo farligaste drogerna rankats. Först kommer heroin och kokain. Sen följer ett helt legalt sömnmedel. På femte plats har vi alkohol och på nionde tobak. Men cannabis, LSD, kat och ecstasy rankas som betydligt mindre farligt. Självaste WHO har slagit fast att hälsoproblemen vid kokainanvändning är mindre än vid alkohol- och tobaksnyttjande.

Följaktligen fäller moralisten sitt omdöme kring vad som skall förbjudas och icke inte nödvändigtvis på grund av rationella skäl, utan möjligen på grund av invanda tankemönster om vad som skall anses som farligt och vad som kan anses legitimt och därför legalt.

* * *

Liksom Svensson värnar jag om friheten för enskilda människor att ägna sig åt vad de vill, så länge det inte skadar andra. Attityden bör vara live and let live. Svensson formulerar det elegant:

"Frihet är också att ta sig för det som en majoritet, och kanske vi själva, bedömer som riskabelt, farligt, provocerande, omoraliskt, ohälsosamt och uppenbart irrationellt, så länge inte andra utsätts för fysisk skada."

Just den friheten skjuts i sank när någon — en politisk majoritet, till exempel — vill komma in som förmyndare och bestämma vad just den enskilda människan bör använda sin frihet till, ja, när någon vill ta ifrån den enskilda människan hennes autonomi i tron att man själv vet så mycket bättre. Måhända är lagar om säkerhetsbälten och alkoholmonopol små inskränkningar på friheten jämfört med inskränkningarna i många andra länder. Likväl är det inskränkningar vars relevans måste få diskuteras utifrån både ett principiellt- och ett rimlighetsperspektiv. Svensson skriver:

"Föreställningen att vissa frågor är för 'små' för att ha bäring på generella principer som yttrandefrihet är både naiv och i motsats till historisk erfarenhet."

Mattias Svensson lyfter både de små frågorna och resonerar om de viktiga, tunga, stora principerna. Det gör han bra, med talrika exempel, inte minst från historien, och med en uppsjö referenser i form av fyrahundrafemtio fotnoter. Och därför bör hans Glädjedödarna läsas av alla som intresserar sig för att värna sin frihet likaväl som av alla som har en inklination att vilja begränsa andras friheter.
– – –
Glädjedödarna: En bok om förmynderi, Mattias Svensson. Timbro förlag 2012. E-bok 2013. ISBN: ISBN: 9789175668963.