Bokrecension: Nordisk hedendom | Folke Ström

"Tor och Midgårdsormen", Emil Doepler, ca. 1905.

Nordisk hedendom: Tro och sed i förkristen tid är skriven av religionshistorikern Folke Ström (1907-1996).

* * *

De böcker är förhållandevis många som återberättar de fornnordiska myterna. Och väl så! Men för den som önskar komma ett steg vidare, är Folke Ströms Nordisk hedendom en god rekommendation. När man väl orienterat sig i det förkristna, nordiska mytologiska landskapet skänker Ström en fördjupning som ger sammanhang: han går ner i själva den mytologiska och kulturella jordmånen och vänder på den, och låter oss se vad som finns under ytan.

Den förkristna kulten och kulturen är mycket svåråtkomlig. Man är som forskare hänvisad till fåtaliga texter, en del arkeologiska fynd, paralleller från andra kultursfärer, ortnamns eventuellt förkristna etymologi, reminiscenser i folksagor och sådant. Dessutom stammar lejonparten av textmaterialet från västskandinavisk miljö, vilket i någon mån torde lämna östskandinavisk miljö i skuggan.

Ström skriver:

"Det låter sig mycket väl tänkas, att det funnits en östnordisk mytskatt av åtmintone delvis annan färgning än den vi möter i de bägge eddorna."

Med en bild kan man kanske tänka sig det som nordmännen själva kallade "forn sed", som ett pussel, där man saknar en betydande del av bitarna. Och vad gäller de bitar man har, är en del övermålade och andra hör måhända till ett annat pussel. Forskarens uppgift blir då att försöka att rekonstruera så mycket av den totala pusselbilden som bara är möjligt. Det säger sig självt att det är allt annat än lätt.

Ström skriver:

"Jämfört med det av söderns sol belysta klassiska landskapet ter sig det nordiska i mångt och mycket som ett töcknigt dimlandskap."

Men så vitt jag kan bedöma framför Ström många goda förslag kring hur både kulten och kulturen kan ha tagit sig uttryck i Norden. Han leder läsaren igenom forskningsfältet, åtminstone såsom det såg ut när boken skrevs, på sextiotalet. Vissa kollegers teorier kritiserar han, andra tar han upp som plausibla. Och i princip alltid framför han sina uppfattningar ödmjukt, med öppenhet för att det kan ha varit på ett annat sätt.

Ytterligare en sak som jag uppskattar med Nordisk hedendom, är att Ström inte fastnar vid en inkapslad version av religionen, såsom den såg ut under den period som fått namnet vikingatid. Han drar ut linjerna längre än så, hundratals år tillbaka.

På så vis kan Ström finna beröringspunkter mellan olika indoeuropeiska mytkomplex, som uttryckts på olika sätt i olika delar av den indoeuropeiska världen: han hittar således likheter mellan motiv i iranska myter och motiv i fornnordiska myter, som kan tyda på en gemensam stam i ett mycket dunkelt förflutet.

Av synnerligt intresse är den stratifiering som Ström låter antyda, där olika skikt i myter och föreställningsvärld sätts i en viss kronologisk ordning. Så ser han till exempel föreställningen om att den döde fortlevde i sin gravhög som mest ålderdomlig, föreställningen att det finns ett dödsrike, Hel, som därefter uppkommet, och föreställningen om Valhall som yngst. Detta trots att föreställningarna torde ha existerat jämsides under Vikingatiden.

* * *

Nordisk hedendom är en bok att återkomma till. Den är skriven i en akademisk tradition, med allt vad det innebär av vederhäftighet och referenser. Det gör att den känns särskilt pålitlig. Den går både in på detaljer vad gäller särskilda kultbruk eller gudagestalter, och förmår att infånga större drag. Boken varken blundar för detaljerna, eller låter helheten tappas utom synranden.

Dessutom är boken mycket välskriven, rent språkligt.

I Nordisk hedendom belyses således religion och tradition, kult och kultur ur många olika vinklar. Det man måhända är omedveten om vid en rak läsning av mytframställningar framträder då i fler dimensioner. Myterna sträcker sig måhända plötsligt ut genom tiden, och får bibetydelser som annars kanske inte fallit läsaren in.

Läsningen av Nordisk hedendom har på så sätt berikat min förståelse av den kultur som en gång fanns i Norden, och givit mig fler komponenter att räkna in, när jag försöker något litet att förstå den.
– – –
Nordisk hedendom: Tro och sed i förkristen tid, Folke Ström 1967. Första utgåvan 1961. Akademiska förlaget. 263 sidor.