Bokrecension: Om läsning | Ellen Key

Om läsning är en småskrift av Ellen Key (1849-1926).

År 1898 gav Folkupplysningsföretagets förlag i serien "Svenska folkets öreskrifter" ut texten Om läsning av Ellen Key. I denna pamflett ger Key en introduktion i läsandets konst: vad man bör tänka på, vad man bör undvika.

* * *

Ellen Key inleder sin folkuppfostrande skrift med ett citat av Francis Bacon:

"Somliga böcker skall man endast smaka på; andra böra slukas och blott ett litet antal förtjänar att man äter dem långsamt och smälter dem väl."

Citatet kan sägas sammanfatta Keys skrift väl. Skriften är nämligen ett försök att utlära urskiljandets svåra konst, och hur man bör läsa, för att få så mycket ut av läsningen som möjligt: hur läsandet kan förädla människan.

För Key är det lika viktigt för själen vad och hur man läser, som det är viktigt för kroppen vad och hur man äter. Man ska således ha ett litterärt intag som är varierat men också anpassat efter den personliga smaken, man ska inte vare sig föräta sig eller svälta sig. Och så bör man se till att inte läsa näringsfattig litteratur, om än i stor mängd.

Och får man inte smak för en viss typ av böcker, gör man rätt i att överge den genren och istället söka något som bättre passar en själv. Måhända kommer man i en annan ålder att återvända till en litteratur som inte passade när man var yngre eller hade andra förutsättningar att ta den till sig. Men att fortsätta läsa en bok som ingenting ger i nuläget, är bara "en dum tidsspillan".

* * *

Den läsande människan bör stanna upp inför sitt företag och ställa sig frågan, om det han läser främjar "hans själs växt och utveckling". Det är alltså näppeligen fråga om att läsa för läsandets egen skull, utan läsandet är ett medel till personens växt.

Key skyr sammanställningar framför detta att gå direkt till källtexterna. Och hon är inte förtjust i läsande av alltför låg litteratur.

"...den, som en gång fått syn på det yppersta, han nöjes icke lätt med det svaga, ej ens med det halfgoda."

Visst bör man hänga med i den moderna litteraturens virvlar, men när väl böckerna åldrats några år kan man nöja sig med att bara ta del av det som verkligen stått sig.

"...i fråga om skönlitteraturen löner det sig sällan att af arbeten, äldre än tjugofem år, läsa annat än det yppersta."

Det Key kallar "kolportageromaner" bör man se särskilt upp med. Dessa litteraturens såpoperor menar hon vara "lika skadlig som missbruk av rusdrycker".

* * *

Den läsande människan får gärna finna sitt särskilda gebit som man ägnar särskild tid. Ja, hon bör rentav vara fokuserad i sin läsning, och inte räkna med att kunna hänga med inom alla fält. Men Key menar att man likväl bör blanda upp det bekanta "med värdefulla böcker också från andra områden." Ty enformighet kan också det hindra själens utveckling.

Man måste också ta sig tid att läsa; man ska inte hasta igenom böcker, utan ta sig tid att tugga dem, att verkligen förstå dem.

"Nutidsmänniskronas allra största fel är att de läsa sina böcker för fort."

* * *

Key sammanfattar själv sina poänger i sin skrift.

Den första poängen, eller regeln, är:

"att vi icke skola tro att vi böra eller kunna läsa allting, utan att vi måste göra ett urval..."

Den andra regeln säger:

"att vi till ledning för vårt urval böra taga vår egen håg."

Urskiljandet och individualism är således något av nyckelord.

* * *

Jag tror att jag i min egen läsning följer Keys anda ganska väl. Fokus i min läsning ligger väl på olika historiska skildringar. Så historia ur olika aspekter är min litterära hemmamark, både vad gäller facklitteratur och den tid som romanerna jag läser gärna får utspela sig i. Men jag är inte främmande för att då och då ge mig ut i marker som jag annars sällan besöker: någon naturvetenskaplig bok passerar, och så vidare. Men det är definitivt inte min husmanskost.

Vad gäller den renodlade skönlitteraturen graviterar jag mot prövade klassiker, och nån gång mer obskyra, i synnerhet äldre, verk. Det är sällan att jag läser mer samtida romaner, och det är än mer sällan som en nutida genredeckare slinker ned. Måhända har jag en föreställning om att jag genom att läsa omvittnade klassiker får rikhaltigare litterär näring, och en större upplevelse, än om jag läser litteratur som jag får en känsla av är här i dag, och borta i morgon.

Men jag läser inte bara för att utveckla själen, även om en strävan efter bildning helt visst finns hos mig. Främst är dock den omedelbara känslan, ja, njutningen, min främsta motivation för läsandet.
– – –
Om läsning, Ellen Key. Folkupplysningsföretagets förlag 1898. Digitaliserad som epub av Litteraturbanken.