Något om Alice Munro, Nobelpriset och novellen som konstart

Jag har inte läst — vad jag vet — en enda rad av Alice Munro's noveller. Så får Nobelpriset i litteratur för mig återigen bli ett slags litteraturens supertips: motsvarigheten till en film som fått toppbetyg hos IMDb.

Men jag gillar novellen som konstart: förmågan att med extremt välavvägda meningar och i det begränsade formatet uttrycka sådant, som hade kunnat pladdras sönder i hel roman, men där författaren förmår att frammana samma bilder, samma känslor, samma intryck på en bråkdel av utrymmet som då hade nyttjats.

Därmed definitivt inte sagt, att det är något fel på romanformatet. Men novellens uppror mot det långdragna tilltalar mig.

Det blir till att läsa Alice Munro, och se vad hennes texter säger mig.