Måhända har jag fördomar om vad en ungdomsroman skall handla om. Jag tänker mig pekorala kärleksäventyr och den outtalade kampen mellan barnens värld och vuxenvärlden. Intet har ett annat, djärvare, anslag. Den handlar om meningslösheten i tillvaron, dödens oundviklighet och jakten på det som betyder något.
Det är nämligen så, att första dagen i skolan efter sommarlovet lämnar Pierre Anthon klass 7A i Tæring, med orden:
"Ingenting har någon betydelse [...] Det har jag vetat länge. Så det är ingen idé att göra något. Det har jag just kommit på."Och så sticker Pierre Anthon hem, sätter sig i ett träd och börjar betrakta intigheten. När hans klasskamrater dagligen passerar förbi hans hus, utgjuter han över dem sina nihilistiska cynismer gentemot tillvaron, och tar för vana att kasta plommon på dem.
Denna inställning till livet – att ingenting egentligen skulle ha någon betydelse – retar klasskamraten och berättarjaget Agnes och hennes kompisar till vansinne, och de bestämmer sig tillsammans för att försöka hitta "betydelsen". I en pakt beslutar de sig för, att var och en av dem ska offra något som har betydelse för dem själva och lägga till en hög. Och det som börjar oskyldigt med ett plagg eller en cykel, tar sig snart allt grymmare uttryck, och offren som avkrävs blir allt större. Allt blodigare. Allt kännbarare.
* * *
Jag kan tänka mig att en bok som Intet skulle passa bra som diskussionsunderlag i skolan. Varför inte redan i högstadiet? Med ett ytterst tillgängligt språk och ett bra driv ställer Teller frågorna om vad som egentligen spelar någon roll — ja, om ens något egentligen spelar någon roll.
Pierre Anthon blir ett talrör för någon sorts E. M. Cioran i ungdomsformat. Och på så vis kan filosofins stora frågor nalkas även av en publik där dylika frågor väl annars sällan får lov att ta så stort utrymme. Möjligen är det så, att vuxenvärlden inte ens tycker att det är önskvärt, att de unga på allvar funderar kring huruvida livet egentligen är meningsfullt, har en betydelse.
Men med hjälp av Tellers bok får man en naturlig ingång till frågeställningen. Och inte bara frågan om livets mening, utan också frågor om annorlundaskap, grupptryck, alienering från vuxenvärlden och annat.
Intet är en bok anpassad till en ungdomspublik. Men själv tyckte jag läsningen var intagande, och tror att den goda berättartalang som Teller är och den knappa men dynamiska prosan fungerar även hos en betydligt äldre publik.
– – –
Intet, Janne Teller, Bazar 2005. ISBN: 91-7028-020-7. 142 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar