Text: Balladen om den bortsålda

"Den bortsålda" är en medeltidsballad av okänd men möjligen hög ålder. I Geijer och Afzelius berömda uppteckningar finns den med som nummer 14, och då i en version "från stränderna af Vettern och Norra skogsbygden af Vestergötland."

Jag återger den ur deras volym med vissa typografiska ändringar och tillägg.

* * *

Jungfrun
"Min fader och min moder de hafva lidit nöd;
Då sålde de mig för en liten beta bröd,
Allt intill det hedniska landet att förödas."

   Omkväde
   Och krigsman han kasta sina åror till att ro:
   Skön jungfru lilla vrider sina händer uti blod.
   Och trösta den som skall komma till det hedniska landet
   att förödas.

Jungfrun
"Och kära min krigsman, ni vänten liten stund!
Jag ser väl hvar min fader kommer ifrån rosendelund;
Han håller mig så kär,
Han tager sina oxar och löser mig därmed;
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas."

Fadern
"Och inte har jag mer än de oxarna två:
Den ena skall jag nyttja, den andra låta stå.
Du slipper ej att komma till det hedniska landet att förödas."

   Omkväde
   "Och krigsman han kasta sina åror till att ro:
   Skön jungfru lilla vrider sina händer uti blod.
   Och trösta den som skall komma till det hedniska landet
   att förödas."

Jungfrun
"Och kära min krigsman ni vänten liten stund!
Jag ser väl hvar min moder kommer ifrån rosendelund.
Hon håller mig så kär,
Hon tager sina gullskrin och löser mig dermed;
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas."

Modern
"Och inte har jag mer än de gullskrinen två;
Det ena skall jag nyttja, det andra låta stå.
Du får väl lof att komma till det hedniska landet att förödas."

   Omkväde
   Och krigsman han kasta sina åror till att ro:
   Skön jungfru lilla vrider sina händer uti blod.
   Och trösta den som skall komma till det hedniska landet
   att förödas.

Jungfrun
"Och kära min krigsman ni vänten liten stund!
Jag ser väl hvar min syster kommer ifrån rosendelund:
Hon håller mig så kär,
Hon tager sina gullkronor och löser mig dermed;
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas."

Systern
"Och inte har jag mer än de gullkronor två;
Den ena skall jag nyttja, den andra låta stå.
Du slipper ej att komma till det hedniska landet att förödas."

   Omkväde
   Och krigsman han kasta sina åror till att ro:
   Skön jungfru lilla vrider sina händer uti blod.
   Och stackars den som skall komma till det hedniska landet
   att förödas.

Jungfrun
"Och kära min krigsman, ni vänten liten stund!
Jag ser väl hvar min broder kommer ifrån rosendelund.
Han tager sina fålar och löser mig dermed;
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas."

Brodern
"Och inte har jag mer än de fålarna två;
Den ena skall jag nyttja, den andra stilla stå.
Du slipper ej att komma till det hedniska landet att förödas."

   Omkväde
   Och krigsman han kasta sina åror till att ro.
   Skön jungfru lilla vrider sina händer uti blod.
   Ack! stackars den som skall komma till det hedniska landet
   att förödas.

Jungfrun
"Och kära min krigsman, ni vänten liten stund.
Jag ser väl hvar min fästman kommer ifrån rosendelund.
Han tager sina guldringar och löser mig dermed,
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas.

Och kära min fästman, ni hållen mig så kär;
Ni tagen edra guldringar och lösen mig dermed;
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas."

Fästmannen
Och inte har jag mer än guldringar tolf.
Med sex skall jag lösa dig: de andra skall du få.
Så slipper du att komma till det hedniska landet att förödas.

* * *

Ur Svenska folk-visor från forntiden vol. I, E. Gust. Geijer och A. Aug. Afzelius, 1814. Tillgänglig via Google Books.

Det kan även noteras, att folkmusikgruppen Garmarna spelat in en version av balladen, med bland annat den anmärkningsvärda textförändringen, att "Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas" blivit "Jag vill ej komma till det judiska land till att vandra."