Mikrointervju: Dick Harrison

Historikern och författaren, professor Dick Harrison har haft vänligheten att besvara några frågor, i bloggens serie med mikrointervjuer.

* * *

Du har en fantastiskt hög produktionstakt vad gäller publicerade böcker av hög kvalitét. Vad är drivkraften bakom ditt skrivande?
– Lika delar lust till att skriva som vilja att sprida kunskap. Det senare borde vara självklart för alla som arbetar i det s.k. kunskapssamhället (professorer, forskare, docenter, etc.), men i själva verket förmedlas endast en bråkdel av våra vetenskapliga rön till allmänheten.

Dina texter är alltid välformulerade och behagliga att läsa. Har du några speciella regler i bakhuvudet vad gäller den egna språkbehandlingen?
– Jag arbetar hårt för att undvika att upprepa mig i en och samma text, både vad gäller språket i sig och de typer av argument som förekommer. Annars sitter det mesta i ryggmärgen. Jag har en hel del rutin vid det här laget.

Det sägs att goda författare läser mycket. Hur ser din privata konsumtion av böcker ut?
– Tyvärr läser jag numera främst de böcker jag recenserar (facklitteratur, företrädesvis om historia), vilket i och för sig är en hel del. Annars har jag en mycket bred smak, allt från Tove Jansson till Marcel Proust.

Ett hus utan böcker är som ett rum utan fönster, sa Heinrich Mann. Kan du berätta något om ditt privatbibliotek; vad hittar man för typ av böcker i Dick Harrisons egen samling?
– Man hittar massor. Arbetsrummen är möblerade med bokhyllor från golv till tak, så även bokmagasinet i källaren och kontoret på Lunds universitet. Jag har en omfattande samling med referensverk och källor om medeltiden och en mycket stor samling forskningslitteratur om historia. Därtill kommer ett rum med uteslutande skönlitteratur (framför allt världslitterära klassiker), men det hade gärna fått vara ännu större.

* * *

Tidigare i serien: Johannes Sandreyo.