Jag har några böcker som radar upp kända och mindre kända personers sista ord (eller åtminstone ord som de påstås ha yttrat). De är i regel banala. Att människan av någon märklig och mystisk anledning skulle besitta någon särskild vishet inför sin sista stund är knappast rimligt. Men vad de dock är vittnesbörd om, är snarare hur en person ställd inför sitt yttersta, kanske med dödsångest, väljer att lägga sina ord.
* * *
Några ord från en i Texas avrättad:
"I nästan nio år har jag funderat på dödsstraffet, om det är rätt eller fel, och jag har inga svar. Men jag tror inte att världen blir bättre eller säkrare utan mig. Om ni ville straffa mig, så skulle ni har dödat mig dagen efter, istället för att döda mig nu. Ni gör mig inte illa nu. Jag har haft tid att förbereda mig, för att säga farväl till min familj, för att ställa mitt liv i ordning."— Jeffery Doughtie, avrättad augusti 2001
intressant det där. de flesta fryser väl upp, stammar el skriker. men så finns de där undantagen. som den misantropiske seriemördaren Carl Panzram som ska ha blivit förbannad på att bödeln sölade och lär ha sagt: Hurry up, you Hoosier bastard. I could kill ten men while you're fooling around!
SvaraRaderaDet är onekligen en pragmatisk sak att säga. Och syrlig. Och rakryggad.
SvaraRadera