* * *
ARBETSBESKRIVNING
Jag sitter hos de gråtande och ställer mina frågor, visar mina bilder, ger mina förslag. Jag pratar med präster och andra officianter, med florister och kockar, snickare, läkare och hembiträden. Jag monterar kistor och bäddar i dem. Jag lägger håret tillrätta på de dödas huvuden och lägger den ena handen över den andra. Jag justerar min slips och pratar långsamt och stramt. I fickan finns handskar av plast. I väskan ett brev från någons barnbarn. — Jag kommer hem och röker en cigarett, och vad jag ser i serier och filmer, kommer aldrig i närheten av min vardag. — Jag lever full av liv, med döden alldeles bredvid.
* * *
Det gör vi alla,(lever med döden bredvid). Fast vissa inte begriper, eller kanske vill de inte se...
SvaraRaderaA
Klockrent, som Tom Waits sa. Tack, Creutz!
SvaraRaderaStarkt. Du skulle skriva en roman om livet i begravningsbranschen.
SvaraRaderaA: För en del är det nog hälsobefrämjande att inte reflektera över döden.
SvaraRaderaDrömstörning: Merci, monsieur.
fabucjonas: Tanken bär jag med mig. Men även om berättelsen vore fiktion från början till slut, skulle det kännas som om jag lämnade ut dem som kommit till mig med sina berättelser, och den information jag får om andras liv. – Det känns problematiskt. För övrigt: merci.
Creutz; kan nog vara sant, ja.
SvaraRaderaGlömde skriva att din text är vacker - den tilltalar mig.
A
Wow... bäst!
SvaraRaderaKan du inte skriva en bok om det? Jag vill läsa om den ensamma, bleka begravningsmästaren som talar med de döda, läser, röker, dricker, älskar, äter...
Glöm inte bort vaktmästare och kyrkogårdsföreståndare ;) Trodde vi var en del i er arbetsbeskrivning, precis som ni är en del av vår.
SvaraRaderaAllt gott!
JD – du har rätt! (även om jag ibland glömmer av att kontrollera om kyrkogårdschefer går med på de planer jag varit med och slipat...)
SvaraRadera