Jag samlar böcker till det drömda biblioteket i huset på landet.
Jag köper böcker som aldrig förr – men till bråkdelen av den kostnad jag tidigare lagt ut. Jag handlar på Röda korset. Jag handlar på Tradera. Jag kollar i fyndlådor. Och jag kommer säkert att besöka traditionella auktioner, Myrorna (även om jag starkt ogillar Frälsningsarmén, det medges) och vad som nu kan dyka upp. Klassiker läses med fördel i volymer som luktar av ålder. – Och att stryka under i de åldriga böckerna är inte ett övergrepp; det är att ära dem, att ta dem till heder, att bruka dem. Och hittar jag anteckningar av någon annan läsare, nån som var där jag är i texten för femtio, sextio, sjuttio år sen, ja, då har jag helt enkelt en medvandrare.
Så mängden böcker på att-läsa-hyllan växer snabbare än jag hinner avverka dem. Det gör inget. Det känns behagligt att veta, att det finns böcker där, redo att tas fram närhelst jag vill.
Och nån gång ibland unnar jag mig ändå nån importerad bok via Amazon eller nån ny bok från Adlibris. När begäret efter boken övervinner motståndet som priset utgör.
I och med drömmen, äger du redan biblioteket i huset på landet.
SvaraRaderaAnnelie
Drömmar är svåra att ta på.
SvaraRadera