Martialis revisited IV – ekivokt

När Martialis skrev sina dikter, var kristendomen inte stort mer än en judisk sekt, och hade ännu inte lagt sitt etiska lock över kreativiteten. Och hos Martialis, som hos den käre Catullus, hittar man många dikter av ekivok natur. Inte ens det som kristendomen snart kom att förklara vara synd och belägga med dödsstraff – homosexuellt liv – skydde de romerska poeterna... Så här, en tolkning av en aningens ekivok dikt av Martialis. –

Om det inte är till för mycket besvär,
och om min haltande vers inte stör dig –
viska några ord till Maternus, vår vän,
så att bara han hör dem:
Den där mannen
som älskar trista kappor,
som går omkring i ylle och grått,
som tycker folk som bär scharlakansrött är omanliga,
och som kallar lila kläder för kvinnokläder;
han som alltid har ofärgat på sig
och är strikt klädd –
hans moral är grön.
Maternus kommer att fråga
hur det kommer sig att jag misstänker
att mannen är feminin.
Vi badar tillsammans.
Han tittar aldrig upp, utan slukar atleterna
med sina ögon, och hans läppar arbetar
när han stirrar på deras kukar.
Undrar du vem det är?
Jag har glömt hans namn.

Tolkning av Martialis, Bok I, epigram 96.