Bussar – det är nästa fascination. Jag ser dem åka förbi, nästa folktomma, på nätterna, och tänker på apokalypsen (nej, det är inte sjukt). Några ensamma människor i en buss, sammanförda av tvingande ehuru tillfälliga skäl, efter Katastrofen, kringåkande, sökande gemenskap, räddning, hem.
Buss, nånstans i Borås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar