Läser för fullt Ken Folletts historiska äventyrsroman om folket kring katedralen i den fiktiva, engelska staden Kingsbridge, En värld utan slut; som är den fristående fortsättningen på Svärdet och spiran.
Sällan har jag stött på en tegelsten som är så lättläst. Jag tror att en van läsare i femtonårsåldern kan få ut lika mycket av den en pensionerad litteraturvetare med lite tid över. – För boken är fängslande, utan att vara komplicerad, sånär som på en del arkitektonisk terminologi; jag har läst närmare tusen sidor nu, och har runt tvåhundra sidor kvar, och ingen trötthet gör sig gällande. Jag vill bara veta hur det går! Jag blir arg för hur herremännen småsint brukar sin makt mot de försvarslösa; jag hänförs över det historiska sceneriet; jag blir glad över hjältarnas framgångar... Så här ska en riktigt bra underhållningsroman vara skriven.
Skaffa och läs, vettja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar