Fragment: Prästen

Kyrkvärden hörde prästen riva av papper en lång stund. Sedan spolade han. Klockan på handleden visade fem minuter i elva. Prästen öppnade toalettdörren och steg ut i sakristian, där kyrkvärden stod. Kyrkvärden strök med handen utmed kostymfickan och kände hur slipsen slöt åt runt halsen. Prästen såg sig i spegeln på garderoben, fick fram kammen ur bakfickan och rättade till sidbenan. »Då så,« sa han. Kyrkvärden öppnade garderoben och tog ut en alba. Prästen drog den över huvudet, och satte repet om midjan. Över hans axlar hängde kyrkvärden en grön stola.

Klockorna började ringa, och prästen knäppte sina händer.

»Gud, vi tackar dig för att vi får samlas till gudstjänst ännu en gång. Var med oss i denna stund och led oss var och en i våra olika uppdrag. Amen.«

Kyrkvärden rörde på läpparna i ett eget amen.

När orgelmusiken började spelas, gick prästen ut i kyrkan, och satte sig bredvid predikstolen. Kyrkvärden följde efter, såg ut över den glesa församlingen och tog sin plats i främsta bänkraden.

Gudstjänsten började.

Efter evangelieläsningen var det dags för predikan. Prästen bad sin vanliga bön, och sedan – blev det tyst.

Solen lyste in genom de gamla ojämna fönsterrutorna. Jesus tittade ner på altaret från sitt krucifix. Och kyrkvärden tittade på sin tigande präst. Någon hostade dämpat längre bak.

Prästen drack lite vatten från glaset framför honom. Han öppnade munnen, bara lite. Och sen blev han tyst igen.

Kyrkvärden reste sig till sist och gick fram till podiet. »Mår du bra?«, sa han.

Prästen tittade på honom. »Va?«

»Mår du bra?«

»Jag... jag vet inte...«

Prästen tittade upp och verkade se på församlingen. Sen vände han sig om, och gick hastigt ut i sakristian. Kyrkvärden stod kvar. Han kastade en blick ut mot gubbarna och gummorna i bänkraderna, och följde sedan efter prästen. Han hittade honom på en stol. Stolan låg på golvet. Prästen hade sparkat av sig skorna och slitit upp alban ner till repet. Svett blänkte i pannan. Han tittade på kyrkvärden.

»Jag hade inget att säga,« sa han. »Ingenting alls.«