Bokrecension: När ingen annan ser

När ingen annan ser: En sann berättelse är skriven av Duncan Fairhurst.

Detta är Fairhurst berättelse om en förödd barndom genom en faders ständigt återkommande sexuella övergrepp på sin son. Författaren skriver om sitt eget liv, om barndomen, tiden för övergreppen, och tiden fram tills hans far döms vid en domstol. Han skriver om, för att använda hans egna termer, sin övergång från offer till överlevare.

Texten hukar inte. Den är rak och hjärtskärande. Den väjer inte för att beskriva Fairhursts sejourer i helvetet och den trasighet som under många år blev resultatet av detta. Han beskriver ambivalensen han känt mellan att dels älska sin far och uppskatta att bli uppmärksammad och dels alltmer förstå omfattningen av den skada hans far tillfogat honom. Han beskriver hur han försöker döva minnena genom droganvändning, och hur han stegvis kommer på fötter igen: inte helgonlikt, utan som en levande och riktig människa med avgrundsdjupa sår.

Rent stilmässigt är texten mycket välskriven. Den är tillgänglig och personlig.

Se nu till att läs boken, men tag varning! Den inblick som Fairhurst ger i sitt liv skakar om.

Shopping

Nå, jag sprang förbi bokrean. Förr hände det några år att jag köade utanför Wettergrens i Göteborg. I år blev det inget nattsudd. Men ett besök på eftermiddagen i alla fall.

På Akademibokhandeln i Borås stod i vanlig ordning böcker travade på pallar. Jag halvsprang förbi dem, tittade åt höger och vänster, fortsatte. Plockade upp nån bok, la tillbaka dem. I lyrikväg erbjöds endast Gunnar Ekelöfs samlade dikter: men de står redan i hyllan här hemma. Jag får hysa en förhoppning om att ett berg av lyrik redan köpts upp av törstande boråsare. — Till kassan kom jag med Språkrådets Svenska skrivregler (reglerna ska sitta i ryggraden, hjärnstammen och fingrarna för att effektivt kunna brytas mot) och Maktspråk av Lars Melin och Martin Melin. Är boken lika bra som Fiint språk (där man får lära sig hur man är arrogant i språket) så har jag en utmärkt läsupplevelse framför mig.

Jag vet inte vad det är. Men bokrean känns inte som förut. Som jag kommenterade hos Avantgardet: hellre importerar jag bra böcker än att köpa nåt jag egentligen är tveksam till om jag vill läsa.

Uppdatering: I dag gick jag in i Wettergrens, också här i Borås. De hade en hel del lyrik till lågt pris. Bl.a. Ulf Karl Olov Nilssons Synopsis som jag köpte för åtskilligt fler kronor över nätet häromsistens. På Wettergrens köpte jag Simplify your life: Förenkla ditt liv och bli lyckligare och mer harmonisk, av Werner Tiki Küstenmacher med Lothar J. Seiwert, och den verkar riktigt bra.

Bokrecension: Death

Death: A User's Manual är skriven av Tom Hickman.

Till att börja med kan nämnas att boken är i ett förnämligt format. Tjock, men i mindre än pocketformat är den en väl utformad handbok. För handbok kanske man kan kalla den: en handbok om döden.

Kanske kan Death anses vara lite spretig. Den försöker på ett lättillgängligt och småroligt sätt berätta om döden, och gör det genom en uppsjö fristående små berättelser. Historiska exempel på dödsriter och diverse ting som har med döden att göra finns i mängder. Vissa historier är mer fantastiska än andra. Källhänvisningar saknas konsekvent, och när man råkar på stycken som det följande gör det att man även sätter andra utsagor starkt i fråga:

"Among those who went headless to the grave: [...] King Charles XII of Sweden (the scull is on display in Stockholm, complete with bullet hole made in 1718.)" (sid. 234)

Det enda som är sant med det där är att Karl XII fick ett kulhål i huvudet 1718. Karl XII vilar tryggt i Riddarholmskyrkan, med huvudet ännu kvar på kroppen, även om man vid flera tillfällen undersökt konungens lik. På grund av detta hade jag mycket gärna sett källhänvisningar, gärna i form av mängder av fotnoter eller åtminstone slutnoter. I synnerhet som mycket av det som presenteras i boken är episodiskt.

Boken behandlar en hel del av det man kan gå och undra över kring döden: mytologiska dödsriken, balsamering, begravningsbranchen, spöken, gravstenstexter... Överlag är det en intressant och faktiskt underhållande bok.

Författaren (eller förlaget) har valt att i boken lägga in en mycket stor mängd faktarutor. Jag är tveksam till det – faktarutorna bryter flytet i brödtexten. Men innehåller å andra sidan i denna bok en hel del intressanta historier.

Nå, boken är läsvärd, men ta den inte på alltför stort allvar. För en seriösare genomgång av liknande ämnen rekommenderas Mary Roachs Stiff och Spook.

Zarathustra

Boken jag beställde från Tyskland häromsistens anlände i dag. Also Sprach Zarathustra i halvfranska band för en billig penning. Ingen enskild bok har betytt så mycket för mitt intellektuella brott med kristendomen som denna antikristliga bok av Nietzsche. — Det vore kul att faktiskt ha läst den på tyska, naturligtvis. Med tanke på att jag är hyfsat bekant med den i svensk översättning, kan den nog vara någorlunda genomkomlig, trots att skoltyskan rostat ihop ordentligt vid det här laget.

Alla rekommenderas att läsa Also Sprach Zarathustra (Så talade Zarathustra), om inte i tysk översättning, så varför inte i Nikanor Teratologens utomordentliga nyöversättning från H:ström? Den är dessutom utomordentlig estetiskt tilltalande i layout och typografi.

Bokrecension: Bögjävlar

Bögjävlar är en essäsamling, eller kanske reportagebok, skriven av Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson, Petter Wallenberg och Roger Wilson. Samtliga författare är aktiva på bloggen Bögjävlar. I boken finns också en avdelning med inlägg från bloggen.

Bögjävlar är en bok som riktar sig inåt mot HBT-rörelsen. Skribenterna är kritiska mot vad de uppfattar som en likriktning inom bögkulturen, som tar sig uttryck i att de enskilda bögarna lämnat bakom sig sin historia, sin stil och extravagans och wit, för att moloket anpassa sig efter heteromannen. De menar att det blivit ett ideal att efterlikna heteromannen. Kläderna på klubbarna, säger de, blir t-shirt och jeans. Det blir mindre utrymme för det utsökta. Musiksmaken likriktas och slätas ut. Schlagern går på repeat och en homofientlig artist som Carola omhuldas. – Kan det vara ett uttryck för självförakt?

Författarna menar att HBT-kulturen (i Sverige) varit anpasslig och slipat bort sin olikhet gentemot heterokulturen. Den homosexuelle mannen blir ofarlig och utslätad. En tjänare, liksom gänget i Fab 5. Någon som i filmerna blir en komisk bikaraktär. Författarna kräver inte tolerans för bögar. De kräver respekt. Det räcker inte att nöja sig med tolerans på heterovärldens villkor. Som Tomas Hemstad skriver:

"Jag önskar att vi kunde komma vidare från idoliserandet av straightheten och avmystifiera maskuliniteten, den är en identitet bland andra. Och att vi kunde räta på ryggen (inte handlederna) och börja signalera styrka i oss själva. Inte som biroller i ett heterosexuellt samhälle. Utan som kungar i vår egen värld." (sid. 103)

Trots att det legala förtrycket minskat ligger samhällets oförmåga att tillåta den individuella bögens individualitet kvar. Hemstad beskriver en lärares reaktion när han kommer för att föreläsa i en skola:

"'Vilken tur att de skickade dig, vissa år har det varit någon som är mer...du vet (knycker med handleden) och det är så svårt för eleverna att identifiera sig med en...sån.' Tidigare hade [jag] på något sätt sugit i [mig] de här 'komplimangerna'. Nu var det inte roligt längre." (sid. 98)

Bögjävlar är en intressant bok. Jag håller inte med om allt de skriver, men som debattbok riktad inåt mot HBT-sammanhang bör den få fylla en viktig post som diskussionsunderlag. Jag för min del vägrar att låta mig inordnas under några som helst förväntningar på hur jag ska vara enkom av den anledningen att jag är bög.

Bokrecension: Erfarenhetslexikon

Erfarenhetslexikon: En handbok som bygger på glada, roliga, sura och bittra erfarenheter är skriven av Kjell Eriksson och Ola Karlsson.

Boken består av en mängd katalogiserade erfarenheter av olika slag. Under avdelningen "Livsstil och identitet" återfinns, som ett exempel, följande erfarenhet:

"Offentlig
'Den är rik, vars rikedom ingen känner till' – Gunvor hade hellre haft erfarenhet av det ordspråket än den hon fick efter sitt trisskrap i TV4 där hon vann fem miljoner. Hon fick 4325 tiggarbrev." (sid. 85)

Erfarenheten är plausibel. Men i boken återfinns också mindre plausibla erfarenheter med föregivna verkliga bakgrunder. Det får mig att undra om inte författarna helt enkelt hittat på lejonparten av erfarenheterna som beskrivs i boken. Även om det finns undantag, som helt klart är realistiska.

Boken är underhållande och mycket lättläst. Råden och uppmaningarna läsaren får på basis av erfarenheterna som beskrivs är genomgående cyniska och kalla. Emellanåt känns putslustigheten nära. Ett skämt som avslutas så här är inte nödvändigt:

"När han kom fram såg han att det inte var en flaggaffär utan en förening för män med brutna handleder." (sid. 126)

Men på det stora hela är boken läsvärd, och kan nog passa särskilt bra som läsning på spårvagn, vid sömnsvårigheter, eller andra små pauser.

Bokrecension: Jack Russell terrier

Jack Russell terrier är skriven av Joanna Hägerström, med förnämliga fotografier tagna av Lillemor Böös.

Nu när vi skaffat oss en liten Jack Russell-valp känner vi ju att vi vill vara så pålästa som möjligt. Jack Russell terrier är ett utomordentligt översiktsverk om denna lilla intelligenta jakt- och sällskapshund. Läsaren får lära sig om dess karatäristika, som dess intelligens och livlighet. Läsaren får tips om hur man kan träna den. Likaså får läsaren information om rasstandarder och tävlingsförfaranden.

Texten är välskriven och tydlig. Den är lätt att ta till sig, även om man inte sedan tidigare är bekant med hundterminologi. Dessutom mycket rikt illustrerad med utmärkta foton, oftast kombinerade med lika utmärkta bildtexter.

Jack Russell terrier rekommenderas varmt åt alla som överväger att skaffa eller har skaffat en sådan hund. I synnerhet om det är första gången man kommer i kontakt med en Jack Russell på allvar.

Bokrecension: The Rising

The Rising är skriven av Brian Keene.

I The Rising strålar ett antal människors liv samman genom omständigheterna, efter att de döda börjat bli levande igen. Främsta romangestalten är Jim, som i bokens inledning barrikaderat sig i bombskyddet i trädgården, medan hans döda fru försöker nå in till honom tillsammans med nån likaledes död granne. Dock får Jim ett telefonsamtal till mobilen. Han hinner inte ta samtalet, men på mobilsvaret hör Jim att det är hans son, Danny, som ringt. Danny berättar att han gömmer sig på vinden där han bor – med Jims exfru och hennes nya partner.

Så får Jim ett uppdrag, och det uppdraget är driven genom hela berättelsen. Han ska rädda sin son. Det är tråden som slingrar sig igenom beskrivningen av civilisationens hastiga sammanbrott.

De levande döda i The Rising är inte stereotypa på alla vis. Det är inte fråga om att några virus väckt dem igen. Det antyds kraftigt att det är fråga om demoner, som intagit de kroppar som själar nyligen lämnat. De levande döda är vidare intelligenta, de kan skjuta och köra fordon och planera överfall.

The Rising är en alldeles utmärkt äventyrsroman, medryckande och lättläst. Rekommenderas varmt, om man som jag gillar katastrofskildringar i litteraturen.

Vad är det med den förskräckliga litteraturen?

Utan omsvep vittnar jag: jag älskar förskräcklig litteratur. Jag älskar litteratur som behandlar det udda, det groteska, det åsidotagna, det som annars inte räknas med. Jag älskar brutal litteratur.

– Varför gör vi det, varför älskar vi litteratur där folk blir objekt och avyttrade som objekt? – Kan det vara för att de flesta av oss som varken är naiva eller idioter egentligen endast undantagsvis är särskilt förtjusta i folk, och genom litteraturen kan låta all vår passiviserade aggressivitet äntligen luftas, äntligen tillåtas utlopp, äntligen aktiveras?

Hjärtligt tack från Stormtrupperna

Vertigos stormtrupper har återigen fått ett lass med böcker från förlaget. Vi tar tacksamt emot Magnus Ullléns Bara för dig: Pornografi, konsumtion, berättande, som verkar undersöka pornografin som fenomen i relation till samhället; samt Susanne Dodillets doktorsavhandling Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970-talet.

Det här är två rejäla luntor som utgör del ett respektive del två i Vertigos nystartade serie Vertigo Akademika. Så: då är det bara till att se fram emot att bredda sina kunskaper.

Tack, Vertigo.

Tusen böcker

Brittiska tidningen Guardian har listat "1000 novels everyone must read". Titlarna är uppdelade i kategorierna som följer:

• War & travel
• Science fiction & fantasy
• State of the Nation
• Family & self
• Comedy
• Crime
• Love

Kan kanske vara värt att kolla runt lite där.

(Tack till Bokbloggen för länken.)