Bokrecension: När ingen annan ser

När ingen annan ser: En sann berättelse är skriven av Duncan Fairhurst.

Detta är Fairhurst berättelse om en förödd barndom genom en faders ständigt återkommande sexuella övergrepp på sin son. Författaren skriver om sitt eget liv, om barndomen, tiden för övergreppen, och tiden fram tills hans far döms vid en domstol. Han skriver om, för att använda hans egna termer, sin övergång från offer till överlevare.

Texten hukar inte. Den är rak och hjärtskärande. Den väjer inte för att beskriva Fairhursts sejourer i helvetet och den trasighet som under många år blev resultatet av detta. Han beskriver ambivalensen han känt mellan att dels älska sin far och uppskatta att bli uppmärksammad och dels alltmer förstå omfattningen av den skada hans far tillfogat honom. Han beskriver hur han försöker döva minnena genom droganvändning, och hur han stegvis kommer på fötter igen: inte helgonlikt, utan som en levande och riktig människa med avgrundsdjupa sår.

Rent stilmässigt är texten mycket välskriven. Den är tillgänglig och personlig.

Se nu till att läs boken, men tag varning! Den inblick som Fairhurst ger i sitt liv skakar om.