När religionen blir ond är skriven av Charles Kimball, präst och professor i religionshistoria ("comparative religion"), med omfattande internationellt arbete bakom sig. Han presenterar fem varningstecken på att en religiös gruppering, enligt Kimball, håller på att spåra ur; dessa varningstecken är: Anspråk på absolut sanning, blind lydnad, etablerandet av den fulländade tiden (det vill säga, etablerandet ett "rent" idealsamhälle), samt när ändamålet helgar alla medel, heligt krig.
Boken består av två huvudavdelningar. Den första behandlar de fem varningstecknen som Kimball anför. Den delen är konkret och rymmer många exempel. Den senare huvudavdelningen rymmer Kimballs egna funderingar. Här blir han pratig och svävande med uppmaningar om vad religiösa företrädare bör göra, utan att det blir riktigt påtagligt. För det är inte fråga om att det är religionen i sig som är problemet, även om han tar upp möjligheten. Nej, Kimball vill att de troende ska ta fram det som han ser som positivt i deras respektive religioner, så att de kan samverka för att motstå ett globalt sammanbrott. För Kimball är dyster om världens framtidsutsikter, om inte de religiösa människorna kan komma över sina olikheter, ägna sig åt det som Kimball menar vara etiskt försvarbar medmänsklighet.
Jesu ord om att älska Gud och älska sin nästa som sig själv menar Kimball vara det allra mest centrala i all sund religionsutövning. Lärofrågor ska stå tillbaka för denna uppmaning om kärlek. Även om inte Kimball uttryckligen definierar sin egen teologiska uppfattning förefaller den vara synnerligen pluralistisk, även om han är grundad i en kristen tradition.
Men för all del, bokens första del kan man läsa med särskild behållning. Den senare delen hade jag föredragit i koncentrerad form.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar