Beatpoesi både tilltalar mig och gör mig förvirrad. Ibland är den helt enkelt obegriplig, och gör att det inte finns någon koppling mellan texten och min förståelse. Emellanåt finner jag nån fras som är genial:
Men poesin är djupt personlig. Kerouac skriver i sin lista "Belief & Technique for Modern Prose" som punkt nummer ett:" 'I feel there is an angel in me', she'd say
'whom I am constantly shocking' "
(Lawrence Ferlinghetti, "#13").
"Scribbled secret notebooks, and wild typewritten pages, for yr own joy"...så det hänsynslösa skrivandet, nedtecknandet, nerslängandet av ögonblicksbilder på papper verkar centralt för rörelsen, och det är underbart! Den typen av förhållande till skrivandet är underbart! Detta är inte ett torrt, utdraget skrivande, utan ett VILT skrivande, som ger fan i etikett, rim, och – för all del – emellanåt – begriplighet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar