Bokrecension: Historia kring trettioåriga kriget | Göran Rystad (red.)

Historia kring trettioåriga kriget är sammanställd av historikern Göran Rystad (1925–2020) och rymmer, förutom Rystads förord, fem texter om ämnen som har med kriget att göra. 

Boken utkom första gången 1963. Jag har läst en upplaga från 1994.

* * *

Trettioåriga kriget hemsökte Europa mellan 1618 och 1648. Kriget spred stor förödelse och förorsakade mängder av död, död både till följd av krigshandlingar, sjukdom och hungersnöd. Inte minst blev den civilbefolkning svårt drabbad som bodde i närheten av där arméerna drog fram och utarmade landet. Man räknar att omkring åtta miljoner människor fick sätta livet till som en följd av kriget, soldater som civila.

Även Sverige blev som bekant aktivt involverat och från år 1630 stred de svenska styrkorna i konflikten.

Själva konflikten är svåröverblickbar. På ena sidan har vi den katolska, habsburgska kejsarmakten. På den andra sidan protestantiska tyska furstemakter och bland annat Sverige. Även det katolska Frankrike kom att strida, men inte på den katolska kejserliga sidan. Kriget fortsatte för Sveriges del också efter att Gustav II Adolf stupat i Lützen 1632.

* * *

Historia kring trettioåriga kriget samlar fem essäliknande texter om olika problem som har med kriget att göra. Texterna är de följande:

• ”Krigspropagandan i Sverige före trettioåriga kriget” av historikern Sverker Arnoldsson (1908–1959), först publicerad 1947.
• ”Gustav II Adolfs politiska mål i Tyskland 1630–1632” av brittiske historikern Michael Roberts (1908–1997), först publicerad 1957.
• ”Gustav II Adolf och krigskonsten” också av Michael Roberts, först publicerad 1958.
• ”Vem vållade Nördlingenkatastrofen 1634?” av historikern Göran Rystad (1925–2020), först publicerad 1959.
• ”Trettioåriga krigets befolkningshistoriska följder” av tyske historikern Günther Franz (1922–1992), först publicerad i ett arbete 1940, skriften utgavs i en tredje, utvidgad upplaga 1961.
• ”Westfaliska freden” av tyske historikern Fritz Dickmann (1906–1969), först publicerad 1959.

Redaktör för boken var Göran Rystad, som även försett den med ett förord, utöver sitt eget textbidrag.

Vi kan notera att texterna som utgör Historia kring trettioåriga kriget uppnått i vetenskapliga sammanhang relativt höga åldrar. Det må nu så vara. En senare historiker kunde säkert hinna ett och annat att anmärka på, och Rystad kommenterar i sitt förord det faktum att det i den tid då boken först utkom också förelåg olika uppfattningar. 

Texterna är emellertid välargumenterade och ger många exempel på god källkritisk metod. Inte minst gäller det den noggranna undersökning av stridsförloppet under slaget vid Nördlingen, som slutade med förlust för svenskarna. Rystad analyserar de tillgängliga källorna, vaskar fram vad som verkar vara ett rimligt händelseförlopp och pekar på var de olika författarna till de olika källorna av olika tänkbara anledningar gör för avsteg från vad som faktiskt inträffade. 

Franz text om de befolkningsmässiga följderna för befolkningen i det nuvarande Tyskland är malande noggrann, men mycket givande. Franz' tes är att förödelsen inte var så omfattande som tidigare historiker hävdat, men de siffror han fått fram talar likväl för den inte fullt så invigde ett förfärande tydligt språk om död och folkflykt, avfolkade gårdar och byar och områden där det tog lång, lång tid innan befolkningsmängden återhämtade sig till de nivåer som fanns före krigets tid.

I Roberts text om Gustav II Adolfs politiska mål får läsaren veta mer om vad som kan ha drivit på att Sverige gav sig in i kriget. Roberts pekar på vikten för Gustav II Adolf av att inte låta den katolska, kejserliga makten få fäste på nordtyskt område och så få inflytande över Östersjön, som man såg som ett svenskt intresseområde. 

Det blev därför viktigt att sluta allianser med viktiga protestantiska makthavare som låg i vägen för den kejserliga maktsfärens utbredning. Roberts verkar hävda att Gustav II Adolfs plan utvecklade sig allteftersom kriget fortlöpte. Man löste problem efter problem utan att nödvändigtvis ha ett formulerat slutmål. 

I Arnoldssons text om propagandan på hemmaplan får vi stifta bekantskap med hur kungen motiverade krigsföretaget på hemmaplan. Man använde då både det religiösa argumentet, som på sin tid förefaller tungt, att man ville akta sig för de katolska villolärorna, och det militära hotet som de kejserliga kunde utöva mot Sverige om de kom närmare svenska gränser genom att nå östersjökusten. 

Alldeles uppenbart sågs kejsarmakten som ett stort hot mot Sverige, ett hot man hellre mötte på annat lands mark än på egen mark, med allt vad det innebär av utarmning och lidande.

* * *

Historia kring trettioåriga kriget bjuder på många värdefulla historiska utredningar om händelseutvecklingen under trettioåriga kriget. Det är fråga om ganska akademiska texter, men de är inte svårlästa om man har ett intresse av att sätta sig in i den katastrof som trettioåriga kriget innebar. Läsaren får många exempel på klar argumentation inom det historiska forskningsfältet och bjuds på tung bevisföring såsom den bör se ut inom genren.
– – –
Göran Rystad (red.), Historia kring trettioåriga kriget. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1994. 161 sidor.