Bokrecension: Bröd och skådespel | Hans Furuhagen

Athen. Bild: J. Bühlmann (redigerad).

Bröd och skådespel. Nio essäer om antikens kultur och samhällsliv är skriven av Hans ”Hatte” Furuhagen (1930–2021), antikvetare och tv-producent. 

Boken utkom år 1978.

* * *

Vi har anledning att fundera kring varför antiken som historisk epok är så oavvisligt lockande. Själv undrar jag om det inte i stor utsträckning har att göra med att epoken samtidigt är kronologiskt avlägsen från oss, men människorna i stor utsträckning så nära, just eftersom vi faktiskt kan veta så mycket om dem, i många fall kan vi till och med fortfarande ta del av deras ord och tankar. De är mycket lika oss. De är mycket olika oss.

Ytterligare bitar till detta stora pussel som vi kallar antiken bidrar Hans Furuhagen med i sin sakliga och lättlästa Bröd och skådespel, vari han genom nio essäer tar upp olika aspekter på antiken, och då främst den del av antiken som berör italiska halvön och grekerna, även om egypterna också får en avdelning.

Furuhagen har valt att använda sig av ett populärvetenskapligt tilltal och skriver själv i sitt förord att han därför också använt sig av ”journalistiska grepp”, vilket väl först och främst tar sig uttryck i tonen samt i tendensen att använda nutida begrepp och fenomen för att kasta ljus över det förgångna.

Furuhagen menar att detta senare sätt att att beskriva det förflutna kan kasta ljus över våra egna likheter med den tidens människor. Det kan jag instämma med. Det finns pedagogiska vinster med att begripliggöra det förflutna medelst begreppsliga förenklingar som inte är helt och hållet faktiska, men på många sätt ändå fångar något av poängen.

* * *

Ett genomgående tema som återkommer i flera av essäerna är problemet med livsmedelsförsörjning. Grekland och Italien var inte nödvändigtvis idealiskt för att odla spannmål, och därför behövde sådana produkter importeras, och importeras i mängder. 

Företag av det slaget kräver givetvis enorma ansträngningar och deras framgångar eller misslyckanden kan skapa betydande följder i det mottagande landet.

En annan djupdykning handlar om järnhanteringen; nämligen hur bronsåldern övergår i järnålder och hur järnprodukter spreds över Medelhavsområdet; Furuhagen spekulerar här i om inte möjligen etruskerna varit av stor betydelse.

Vidare skriver Furuhagen också om kvinnornas situation i antikens Athen, om de olympiska spelen, om gladiatorspel, om staden Roms tidiga historia och vad vi egentligen kan ana om den, med mera.

* * *

Det är omöjligt att inte läsa Bröd och skådespel med intresse. Det är en sådan bok som lockar till fördjupade studier, en sådan bok som nog kan få rätt person i gymnasieåldern att överväga universitetsstudier i Antikens kultur och samhällsliv. Eller oss något äldre och mer stadgade att skaffa ännu några böcker i ämnet att studera på lediga stunder.
– – –
Hans Furuhagen, Bröd och skådespel. Nio essäer om antikens kultur och samhällsliv. Stockholm: P A Norstedt & Söners förlag, 1978. 135 sidor.