Bokrecension: Jag var ung 1914 | Ernst Glaeser

Jag var ung 1914 (ty. Jahrgang 1902) är skriven av Ernst Glaeser (1902–1963). Boken utkom på tyska första gången 1928. 

Jag har läst boken i svensk översättning av Arne Hirdman i en upplaga från 1952. I denna har Hirdman även skrivit förordet.

* * *

Det är något av en kliché att nämna att 1800-talet tog slut 1914. Men att säga så bär ändå en poäng: det var nu det gamla exploderade i det industriella kriget, som innebar att 1900-talet föddes i floder och sjöar av blod. Det första världskriget var stridsgasens, maskingevärets och skyttegravarnas krig. Det var eldkastarnas krig. Nu användes zeppelinare och flygplan för att spana och döda.

Jag var ung 1914 berättar om kriget inte från skyttegravarna, utan från hemmafronten, ur ett barns synvinkel. Den unge E., som kanske är mer eller mindre identisk med författaren, är tolv år när kriget börjar och kan med barnets klara och nyfikna ögon låta oss ana något av stämningen som rådde i en tysk småstad när kriget mullrade igång. 

Glaeser skildrar hur de första kallelserna till strid togs emot med jubel, hur soldaterna fick blommor, hur den nationalistiska yran förbrödrade borgare och arbetare. Och det som gör boken så effektfull är, hur den långsamt låter denna yra övergå i den trötta verklighet som ser tidningarnas sista sida fyllas med dödsannonser, allteftersom kulor sliter sönder de tappra fäderna och granater spränger sönder deras huvuden. Änkornas antal i den lilla staden utökas ständigt.

Det är det ena. Det andra som boken skildrar är en pojkes uppväxt, med allt vad det innebär i 10-talets Tyskland. Vi skymtar politiska spänningar innan kriget, vi ställs inför antisemitismen. Den unge E. börjar med skräck upptäcka sexualiteten i ett samhälle där man inte talade om sexualitet. För honom innebär dess gåta en jakt på vad han kallar hemligheten.

Emellertid är berättaren själv inte ett barn. Berättaren är den vuxne mannen som sätter sig in i sina barndomsminnen och berättar om sin uppväxtmiljö och sina upplevelser utifrån de förutsättningarna.

* * *

Jag var ung 1914 är en på många sätt drabbande bok, särskilt vad gäller den glidning som sker från det öppna hyllandet av kriget till förhoppningen att det någon gång måtte ta slut; från föreställningen om kriget som utflykt och äventyr till död och fördärv.

Glaeser fick sin bok bränd av nazisterna. Själv gick han i exil, men återvände till Tyskland innan andra världskrigets utbrott och tilläts fortsätta skriva under pseudonym. Men det är en annan historia. Jag var ung 1914 är en formidabel antikrigsbok som bör hjälpa till att vaccinera oss mot föreställningen att det är något vackert med krig; kriget är destruktivitet och söndersprängda skallar.
– – –
Ernst Glaeser, Jag var ung 1914. Övers. och förord Arne Hirdman. Stockholm: Folket i Bilds förlag, 1952. 286 sidor.