Bokrecension: De fyra Djävlarna | Herman Bang

Herman Bang

De fyra Djävlarna. Noveller (da. Les quatre Diables og andre noveller) är skriven av Herman Bang (1857–1912). 

Verket utkom på danska första gången 1890. Jag har läst verket i översättning av Urban Andersson i en upplaga från 1981. Denna upplaga har försetts med ett förord av Knut Ahnlund samt illustrationer av Jane Muus.

* * *

Det är omöjligt för mig att läsa om Herman Bang, till exempel i Knut Ahnlunds förord till De fyra Djävlarna, utan att tänka på Oscar Wilde. Det för kanske inte tanken alltför vilse att tänka sig Bang som en dansk variant av Wilde. Båda extravaganta, litterära och med en sexualitet som samhället inte kunde acceptera. Ser man bilder av Bang stärks dessutom intrycket: man känner igen samma estetik.

I novellsamlingen De fyra Djävlarna finns dock föga av extravagans. Där regerar istället ett vemod och en tragik. De fyra berättelserna boken rymmer heter "De fyra Djävlarna", "En underbar dag", "Irene Holm" och "Fröken Caja". 

Den första är en tragisk kärlekshistoria kombinerad med död. Den andra handlar om fattigdomens möte med världens flärd, den tredje om de felslagna förhoppningarnas bleka vardag och den sista om något liknande: om något som man trott kunde blivit, men aldrig blev.

Det i mina ögon främsta exemplet på litterär virtuositet är den fint tecknade novellen "En underbar dag", som i sin realism och i sina antydningar ligger det strindbergska nära. 

I denna ömt berättade historia, som utspelar sig över två dagar i Finland, möter vi paret Etvös och deras nio barn. Herr Etvös är adjunkt – skollärare – och familjen har det ganska knapert. Genom ett halvt missförstånd bjuder en orten besökande tysk celebritet in sig själv på middag hos familjen Etvös. Det innebär att hela stadens societet också måste bjudas in, inklusive generalen och generalskan, en prinsessa av blodet.

Etvös hem är nu inte alls av det slaget att det är vant vid bjudningar av sådant slag. Sist man haft folk över var vid ett av barnens dop, för åratal sedan. Fru Etvös, svårt nervös, och herr Etvös, svårt slagen av hedern, får nu att göra, för att ombesörja att allt går så väl som det kan gå.

Utan stora ord lyckas Herman Bang så utmåla kontrasten mellan det rika och det povra; i antydningar från högdjuren framförs elakheter som går över det enkla parets huvuden, men vi förstår ändå att alltsammans förlöper väl: alla är till sist nöjda när rummen återigen tömts på gäster.

* * *

Novellerna i De fyra Djävlarna skildrar inga extraordinära äventyr. Det är enkla händelser utformade med den mycket begåvade författarens känsla för rätt ord på rätt plats. Med de ögonkast han skriver om och de dialoger han återger anar vi ofta mer än övertalas om vad som ligger precis under ytan.
– – –
Herman Bang, De fyra Djävlarna. Övers. Urban Andersson. Förord Knut Ahnlund. Illustrationer Jane Muus. Stockholm: Atlantis, 1981, 171 sidor.