* * *
På en konstrikt men inte alldeles lätthanterligt språk mediterar Anders Olsson i sin essä Ekelunds hunger om hungerbegreppets innebörd i Vilhelm Ekelunds livsverk. Jag förstår då hungern som det frivilliga avståendet och den frivilliga otillfredsställelsen; det att icke ta för sig och konsumera – äta. Att utöva disciplin mot sig själv och de egna begären. Att driva ut det oönskade ur sig.
Brottet är ett annat begrepp som återkommer genom essän; främst då Ekelunds brott med sin egen tidigare uttrycksform lyriken, en konstform som Ekelund menade drivs av melankoli, förklarar Olsson. Det blir på så vis något patologiskt-hypokondriskt över lyriken, som gör att Ekelund istället använder sig av aforismen för att skriva sig igenom livet och genom skrivandet arbeta med sig själv.
Olsson visar hur Ekelunds hela skrivverksamhet är ett slags läkeaktivitet; han är "en exponent för konsten att rensa ut affekterna", därmed påminnande om en antik stoisk filosof. Målet: hälsa och balans, hos den sene Ekelund en "mental jämvikt och frihet." Men det finns också, framhåller Olsson, hos Ekelund en skepsis mot stoikerna, och Olsson pekar på epikuréerna som Ekelundskt alternativ, hos vilka affekterna inte dödas men behärskas.
* * *
Genom sitt aforistiska och oavslutade skrivande går Ekelund i ett samtal med den litterära-kulturella historien. "Hans 'aforismer' är ständigt på väg, inskrivna i en oavbruten, tolkande aktivitet", skriver Olsson.
I aforistisken söker Ekelund det förtätade uttrycket, väl så poetiskt kondenserat som i något lyriskt poem. Olsson skriver:
"Det poetiska är ingen egenskap hos en viss genre. Det utmärker snarare ett skrivsätt som arbetar med ett stort mått av förtätning ..."Så blir aforistisken ett poetiskt skrivsätt. Därtill kommer att ord hos Ekelund blir chiffer, ord får ”en referens under ytan”. Deras betydelser expanderas. Ja, Olsson skriver till och med om en "återinvestering av den erotiska energin i det språkliga uttrycket."
Olsson visar också på svårigheterna med att läsa Ekelund; särskilt den sene Ekelund låter språket bli fetischerat – kanske är det därför ord förblir oöversatta från grekiska och latin mitt bland de svenska orden: termerna är för heliga för att utbytas och kan ständigt tolkas. De manifesterar på så vis dessutom författarens eget utanförskap.
* * *
Anders Olssons vackra Ekelunds hunger visar hur det är möjligt att reflektera kring Ekelunds tankevärld och litterära livsverk. Än förmår den alltmer dunkle att inspirera till nya uttolkningar och tankar. Att förstå, verkligen förstå, är kanske inte möjligt – men att färdas med Ekelund, åtminstone en bit på vägen, det är nog inte omöjligt.
– – –
Ekelunds hunger, Anders Olsson. Bonnier Alba Essä 1996. ISBN: 91-34-51777-4. 120 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar