Omläsning: Doktor Glas | Hjalmar Söderberg

Det var några år sedan jag läste Doktor Glas, Hjalmar Söderbergs kyliga roman om doktorn som bestämmer sig för att döda en person av medlidande med en annan person. Men nu blev det gjort, och jag konstaterar att jag fortfarande tycker mycket om den.

* * *

Doktor Tyko Gabriel Glas är en läkare som tiden gått förbi. Ett snille i skolan har han stannat upp och framstår nu som mycket ensam. Han befinner sig vid sidan av de människorna, han är en betraktare med sina egna tankar som sällskap.

Vi möter honom i hans dagboksanteckningar över en sommar och en bit in på hösten någon gång kring förra sekelskiftet. Där reflekterar han kring sin omgivning och sina överväganden. Tidigt får vi veta att han föraktar och avskyr pastor Gregorius. Redan innan han får veta vad denne utsätter sin hustru för finns avskyn där, och han skriver:

"... om jag kunde döda den där prästen genom att trycka på en knapp i väggen så skulle jag göra det."

När pastor Gregorius fru Helga – "den heliga" – uppsöker doktorn får han klart för sig att han behöver agera. Pastorn tvingar sig nämligen till sex av hustrun, som känner ett liknande förakt och äckel för sin make som doktor Glas själv.

När de medicinska råden båtar föga föds en tanke hos honom att han både kan och, kanske borde, döda prästen. Doktorn vill befria Helga. Han överlägger med sig själv om det är rätt och riktigt att döda pastor Gregorius, och om han i så fall skulle kunna göra det.

* * *

Utgångspunkten är redan tidigt god för genomförandet av en sådan handling. Doktor Glas är en misantrop med föga aktning för människorna i allmänhet.

"Aktningen för människolif — hvad är det i min mun annat än ett gement hyckleri, och hvad kan det vara annat för den, som då och då har tillbragt en ledig stund med att tänka."

Doktorn hänger med i sin tids radikala tänkande. Hans etik, såsom han resonerar om den, framstår som släkt med den nietzscheanska. Etiken är inte naturgiven eller bindande för den som är av särskilt slag, den som kan sätta sig över den. Doktor Glas är ju redan något utanför vanlig mänsklig samvaro: han kan inte på samma sätt som andra känna sig bunden av mänskliga sedelagar.

"Moralen, det är den berömda kritcirkeln kring hönan: den binder den som tror på den. Moralen, det är andras åsikter om det rätta. Men här var det ju fråga om min!"

I Glas värld blir det alltså rimligt att döda prästen; på så vis tänker han göra något som gynnar Helga, som vid det här laget sökt lycklig kärlek och ömhet åt annat håll än hos maken. Genom att döda prästen gör han prästhustrun fri från den som plågar henne, då skilsmässa i tiden och sammanhanget är otänkbar.

* * *

Så blir berättelsen om Doktor Glas genom hans egna brev en berättelse om vad som är tillåtet att göra, vad en människa kan tillåta sig att göra, hur en människa kan reflektera kring vad hon tillåter sig att göra.

Doktorns tankesätt bryter radikalt mot den hovsamma söndagsskolemoral som de flesta vid denna tid väl förväntades hålla sig med och de flesta kanske fortfarande gör. Han hycklar inte kring vad han vill göra och särskiljer sig redan där från andra; han är en undantagsmänniska.

* * *

Doktor Glas är tvivelsutan en av de främsta svenska romanerna, både till innehåll och stil. Och Söderberg är en säker stilist. Vad sägs till exempel om det här stycket, som doktor Glas skriver ner:

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i birst därpå afskydd och föraktad. Man vill ingifva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till hvad pris som helst."

Det är mycket elegant.
– – –
Doktor Glas, Hjalmar Söderberg. Albert Bonniers förlag 1905. 253 sidor.