Dikt: "Vandring" | Erik Axel Karlfeldt

Vandring. 

Här är din väg, där spenslig björk
mot åsen byggt en ljus portik.
Vid sidan ligger tjärnen, mörk
av ljuvligt ruvande mystik.
Träd lätt på golv med timjan strött!
Det ligger bygd därnedanför.
Där blomstra byar hvitt och rödt
och jordens glädje, dit du hör. 

Min väg går bort åt annan trakt.
Den dunklar in i hvalv av gran,
tills myren vidgar, allt för flackt
och hårdt belyst, sin bleka plan.
Den stiger tungt mot bergets bryn,
den sprängs isär av stenig vret,
tills krönet öppnar stort en syn
mot öde rymd och evighet. 

Erik Axel Karlfeldt

ur Hösthorn (1927)

Text via Litteraturbanken.

* * *

Om Erik Axel Karlfeldt (1864-1931). Svensk poet. Debuterade 1895 med Vildmarks- och kärleksvisor. Invald i Svenska Akademien 1903, blev dess ständige sekreterare 1913. Nobelpriset i litteratur 1931 (postumt).