Bokrecension: Blandade spörsmål | Harald Hjärne

Blandade spörsmål är en samling artiklar och tal av historikern Harald Hjärne (1848-1922). Boken utgavs år 1903 och innehåller texter från åren omkring förra sekelskiftet.

* * *

Den spränglärde historikern Harald Hjärne är i dag kanske mest känd för att han lyckades revitalisera forskningen kring Karl XII. Som vetenskapsman blev han doktor 1872, fick extra ordinarie professorstjänst 1885 och ordinarie professortjänst 1889. Därtill blev han 1903 ledamot av Svenska Akademien och 1905 ledamot av Vetenskapsakademien.

Hjärne satt i riksdagens andra kammare 1902-1908 samt i första kammaren 1912-1918. Hjärne hör för övrigt hemma på högersidan om mitten i politiken. Han är alls inte stockkonservativ, i vissa frågor är han snarare liberal. Han har inget som helst till övers för rasism, rasideologi eller nationalistisk chauvunism, men är avgjort fosterlandsvän.

* * *

I Blandade spörsmål kan vi ta del av Hjärnes uppfattningar i olika frågor för dagen under hans tid.

Han skriver till exempel om neutraliteten, och inte minst om vikten av en väpnad neutralitet som inte är avhängig beskydd av andra stater.

Han behandlar unionsfrågan. Och han uppehåller sig en hel del vid Sydafrika, främst då konflikten mellan Storbritannien och boerna, där han tar de förras sida. Överhuvudtaget argumenterar han för — den engelska — imperialismens positiva betydelse för de regioner som koloniseras, i det att imperiet ger områdena stabilitet och fred.

Rörande Amerika, som han också skriver om, förhåller han sig försiktigt avvaktande, men ser dess framtida möjligheter att bli en stormakt.

Hjärne ägnar sig också åt en del litteraturkritik. Det finns med en text om Verner von Heidenstam och en om August Strindberg. Bådas uppfattningar beträffande historia kritiserar han, men framhåller samtidigt konstnärens rätt att utforma det historiska stoffet på det sätt som denne själv behagar. von Heidenstam kommer dock betydligt lindrigare undan än Strindberg.

Dessutom rymmer Blandade spörsmål en utredning av arbetet som genererade unionen mellan England och Skottland på 1700-talet.

* * *

Hjärne önskar en reform av det svenska militärväsendet. Man anar värnpliktssystemets intåg på arenan, ett system som han ser kombinerat med andra samhällsreformer - främst beträffande rösträtten. Sverige bör göra sig försvarsmässigt oberoende av andra stater.

Fredsivrarnas arbete förefaller Hjärne se som naivt, och i vad som blev en profetia om framtiden kommer han att få rätt. Han skriver i en artikel från år 1899:

"Huruvida det kommande tjugonde århundradet får skåda en utveckling, som mildrar de nationella lidelsernas motsatser, är i denna stund synnerligen ovisst. Det är minst lika sannolikt, att nationalismen i sin sammanflätning med andra äldre och nyare omstörtningsmakter samlar sina yttersta krafter till katastrofer i samma stil som trettioåriga kriget och franska revolutionen."

Kriget står alltså som en mycket tänkbar möjlighet. Sverige gör därför rätt i att väpna sig för att försvara sin neutralitet.

Beträffande stormakterna har Hjärne sina särskilda sympatier. Han uppskattar Storbritannien, tycker inte alls om Ryssland – ett land som han är något av en expert på – och står också ganska främmande för Tyskland. Amerikanerna ser han i någon mån som en systerstat till Storbritannien.

* * *

När man läser Blandade spörsmål slås man av Hjärnes bitande stil. Han är syrlig, ironisk och sarkastisk. Sarkasmen är slipad skarp och sårade säkert åsiktsmoståndare i sin tid. Och genom sin bildning har han lätt för att göra historiska exempel eller andraga paralleller.

Sammantaget gör texterna ett helgjutet, lätt överlägset, intryck.

Vad gäller det rent språkliga är prosan glänsande 1800-talsmässig, där meningar kan bli oöverblickbart långa och bisatserna äga egna bisatser. Ja, stora delar av boken har jag nog läst två gånger: omläsningen blir nödvändig för att navigera rätt i texten. Därför vinner Hjärne i dag inget klarspråkspris, men språket är utmärkt vackert i sin egen rätt och betraktad utifrån sin egen tid.

* * *

Varför ska man då läsa Blandade spörsmål i dag?

Jo, för det första erbjuder artiklarna och talen skarpa och detaljrika ögonblicksbilder av det politiska landskapet åren omkring förra sekelskiftet. Vi får läsa hur argumenten gick, och vilka ämnen som för dagen ansågs brännande. Vi får helt enkelt en direktkontakt med den tidens arbete med olika politiska spörsmål.

För det andra utgör Hjärnes bok en slags språklig övning för oss nutida läsare. Lärda människor skrev helt enkelt på ett annat sätt än vad vi är vana att läsa i dag. Det är en mer ansträngande läsning som krävs av oss, men det är också en slags skönhetsupplevelse att njuta av texter utformade på detta vis.
– – –
Blandade spörsmål, Harald Hjärne. Albert Bonniers förlag 1903. 335 sidor.