Bokrecension: Samtida fördomar | Charles Baudelaire

Baudelaire, c. 1862

Samtida fördomar: Litterära essäer är en samling texter av Charles Baudelaire (1821-1867), i översättning av Baudelaire-kännaren Lars Nyberg, som även försett volymen med kommentarer och  inledning.

Boken utgavs på ellerströms förlag 2013.

* * *

Baksidetexten till Samtida fördomar berättar att Charles Baudelaire är "en nyckel till sin tid". För min del är problemet att mina kunskaper om franskt 1800-tal och dess litteratur är så begränsad att jag inte ens har en dörr att använda nyckeln till...!

Men jag har läst lite Baudelaire och likt många andra har har jag tagit del av hans förhäxande prosa.

I Samtida fördomar har essäer samlats som i första hand utgör litteraturkritik eller eller på annat sätt anknyter till litterära teman, till exempel i form av författarporträtt. Här finns texter om Flauberts Madame Bovary, om Victor Hugo och hans Samhällets olycksbarn, här finns texter om fler författare och om litterära idéer.

Så även för den fransk-litterärt obevandrade erbjuder Samtida fördomar ett smakprov på vad som diskuterades i Baudelaires samtid, och på de bedömningar av dessa ämnen som han själv gjorde.

* * *

Baudelaire hade vissa bestämda uppfattningar. Han reagerade mot realismens lexikala karaktär, där allt skulle beskrivas och liksom skapa en illusion av verkligheten ur alla dess aspekter. Men han reagerar också mot både klassicismens formbundenhet och romantikens naturdyrkan och sentimentalitet.

Därtill har han oändligt svårt för didaktisk dikt: dikt som skrivs för att förmedla särskilda lärdomar eller en viss moral. Baudelaire kallar den didaktiska gestaltningen av en dikt för "den sanna diktens största fiende." Och på ett annat ställe skriver han, apropå nyttighetsinriktad, moralisk poesi:

"Det är plågsamt att finna likartade villfarelser i två motsatta riktningar, den borgerliga och den socialistiska. 'Moralisera! Moralisera!' ropar båda två med den febrila ivern hos missionärer. Givetvis predikar den ena borgerlig moral och den andra socialistisk. Hädanefter är konsten inget annat är propaganda."

Sann dikt, förefaller Baudelaire mena, ska stå ovan sånt, och skapa sin egen verklighet, också den sann, men i någon mån obunden av en tvångströja av moralism eller annat.

Baudelaires kritik är flyhänt och levande skriven. Man hör hans röst och även om jag ofta känner mig främmande i texterna och behöver Nybergs noter och förklaringar för att någorlunda kunna orientera mig, så är Baudelaire alltid närvarande.

* * *

Samtida fördomar ställer vissa intressekrav på sin läsare. Men det som för mig däri är dunkelt inspirerar mig till fördjupning, och att lära mig mer om den litterära värld som Baudelaire verkade i: de författare som då var aktuella och diskuterades, och de litterära uppfattningar som behandlades i  tidningars spalter och böcker. Samtida fördomar ger mig smak för den världen.
– – –

Samtida fördomar: Litterära essäer, Charles Baudelaire. Övers., inledning samt kommentarer: Lars Nyberg. ellerströms förlag 2013. ISBN: 978-91-7247-326-3. 213 sidor.