* * *
Det finns monster ibland oss. Åtminstone i de fiktiva världarna som omger oss – där finns de: zombies, drakar, vampyrer. Men även dessa film- och tevestjärnor äger en historia som går tillbaka till tider då de inte var populärkulturella ikoner, utan mörka varelser som levde i dunklet som högst verkliga hot mot människan.
Bo Eriksson har skrivit deras historiska biografier, deras och många, många ytterligare monstruösa varelsers genom världshistorien. Tematiskt har han delat upp sin bok i olika världsdelar. Vi möter således de gamla europeiska monstren, de gamla mesopotamiska, afrikanska, amerikanska, asiatiska dito, och monster från trakterna norr om polcirkeln.
Det är en brokig skara av hybridvarelser som läsaren möter, och av drakar, kannibaler, gudomligheter och kaosmakter. I vissa fall har dessutom deras traditioner befruktat varandra, så att ett monster nog får sägas vara släkt med ett annat monster i en annan tradition.
Gemensamt för de flesta av dem är att de någon gång uppfattats som mycket skrämmande för människan: de har bringat död, de har förklarat naturfenomen, de har fungerat som avskräckare. Och inte sällan har de i någon mening stått som liminalvarelser: varelser som överträder eller befinner sig på gränser, till exempel gränsen mellan liv och död eller mellan det tillåtna och det som är tabu.
Ett monster som särskilt fastnar hos mig är av indianskt ursprung och kallas Wechuge. Eriksson beskriver det som ett slags monster som döljer sig i jorden, i dvala, men inte döda. De flesta av dem tänktes ha besegrats en gång för längesen av en hjälte, men inte alla. En del av dem finns kvar. Och måhända kommer de tillbaka en gång, utsvultna och hungrande efter människokött.
Dessutom, berättar Eriksson, kunde en människa som snarast besatt av en wechuge, vilket yttrade sig som en slags galenskap där den drabbade sökte människokött. Man kunde försöka driva ut galenskapen ur personen, men om detta misslyckades återstod att döda honom.
* * *
Färden genom världshistorien går i våldsam hastighet. Givetvis måste därtill ett urval av monster göras: det rör sig inte om en flerbandsencyklopedi, utan om en behändig orientering. Hastigheten planar något ut mot slutet, då särskild vikt skänks åt dagens monster som möter oss i fiktionen: i böcker, datorspel, på teve och så vidare.
Eriksson är också noga med att presentera genusteoretiska perspektiv på monsterforskningen, som jag inte alldeles övertygas av; mig förefaller det tveksamt om vissa kvinnliga monster kan förklaras som en projektion av ett hotat patriarkat.
Själva monstertrons möjliga uppkomst som något slags frö planterat i mänskligheten via evolutionärt betingade rädslor - ett kollektivt omedvetet antyds - skulle jag möjligen också behöva övertygas ytterligare om.
* * *
Men, vilka monster som finns och som mänskligheten bevarat som ett skräckkabinett, oavsett om någon längre tror på monstren eller inte!
Varje tid har väl måhända haft sina monster: kanhända har vår tids verkliga monster blivit till eller kommit till uttryck som utomjordingar, seriemördare, gengångare? Och kanhända framstår dessa typer som mer skrämmande än vissa av forntidens monster som i någon mån domesticerats?
Hursomhelst, Monster erbjuder intresserade läsare en omfattande inspirationsflöde av historiens monster, av vikt för alla som intresserar sig för historia i allmänhet och för de som söker monster i synnerhet; inte minst, tänker jag, författare av skräckgenren som vill förankra sina varelser hundratals och tusentals år tillbaka i tiden, såsom till exempel H. P. Lovecraft gjort.
Därtill kommer en mycket omfattande litteraturlista där jag personligen markerar flera böcker som jag gärna hade velat läsa och på så sätt fördjupa mig i ämnen som ligger under monsterbeskrivningarnas område eller i dess närhet.
– – –
Monster: En världshistoria om det skrämmande, Bo Eriksson. Natur & Kultur 2016. ISBN: 978-91-27-13562-8. 494 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar