Dikt: Tystnaden

När jag stod i stillheten,
utomhus, i mörkret
och hörde skogen mullra,
såg jag stjärnorna,
ett gnistrande fält
bortom alla mått: 

Rummet där ute, den
stilla rörelsen, utan
känslor, utan tanke. - 

Högt över alla gravar
vrider sig väldiga världar,
bara avlägset, så
avgrundslikt avlägset.