 |
| Bild från Magnus Erikssons domsigill. |
Boken utkom första gången 1995. Jag har läst en upplaga från 1996.
* * *
Nordberg gör det redan inledningsvis klart att det inte går att skriva en vanlig biografi om Magnus Eriksson (1316-1374), Sveriges genom tiderna längst regerande konung. Källmaterialet är helt enkelt för magert. Faktiskt, får vi veta, finns inte en rad bevarad av konungens egen hand.
Det som finns kvar är i första hand senare avskrifter av äldre material, såsom brev med direktiv, och de lagsamlingar som sammanställdes under kung Magnus tid. Inte heller finns några säkra porträtt av monarken, även om en del skulpturer gissats föreställa honom.
Vad vi istället får är en rekonstruktion av kungens liv, så långt som det är möjligt. Han kan spåras genom de brev han skrivit, genom de förordningar han skickat. Hans plats i den nordiska och katolska historien kan ibland pejlas. Även om hans inre liv är fördolt för oss.
* * *
Kung Magnus Eriksson, förstår vi av Nordbergs skildring, växte upp och levde i en mycket förvirrad tid.
Han hade valts till kung redan som barn efter en infekterad brödrastrid mellan hans far Erik och farbror Valdemar på ena sidan och farbrodern kung Birger å andra sidan. Den komplicerade in- och utrikespolitiken fortsätter under kung Magnus tid. Förräderi, uppror och krig avlöser varandra, och nedskrivna löften om "evig fred" hinner knappt torka på pergamentet innan krig ånyo utbrutit.
Det är inte utan att man känner medlidande med kungen. Han kämpade mot aristokratin, ber allmogen brevledes om ursäkt vid åtminstone ett tillfälle när han behöver höja skattetrycket, hade en delvis trilskande kyrkoorganisation att ta hänsyn till som dessutom på grund av icke återbetalda lån under en tid bannlyser kungen.
Kungen har vidare att kämpa mot danskarna, och hans äldste son gör uppror och tvingar kungen några år att dela landet och kronan med sig. Ett korståg mot ryssarna hinner han också med.
Till det kommer den minst sagt aggressiva och bigotta Birgitta Birgersdotter, med tiden helig, som genom uppenbarelser från Jesus och jungfrun Maria tillrättavisar och med tiden gisslar den svenske kungen; från början rör det sånt som att han inte genomfört nämnda korståg på det sätt hon önskat, och senare verkar hon se honom som bärare av alla de onda egenskaper hon kan komma på: till exempel att han kanske ägnar sig åt sodomi.
Kung Magnus avsätts till slut och hans systerson Albrekt d.y. av Mecklenburg blir kung. Magnus blir inlåst i flera år, och sina sista år tillbringar han i stor utsträckning i Norge, där hans son Håkan är konung. Magnus dör omsider under en storm på en norsk fjord. Ingen vet längre var han är begravd.
* * *
Michael Nordbergs I kung Magnus tid är en relativt teknisk framställning av Magnus liv och tid. Det hänger väl samman med att många av de källor vi har tillgång till är av en teknisk natur. Något psykologiskt porträtt av kungen går inte att göra, men Nordbergs bok utvecklas ändå till något av en äreräddning av den så länge nedvärderade kungen: Birgittas omdöme skulle länge vidlåda regenten.
Hans kanske främsta arv för eftervärlden var, menar Nordberg, hans lagstiftande funktion: att gjuta samman landskapslagar till en enhetlig landslag och att skapa en lag för städerna. Det är givetvis något centralt för statsbildandet, som så smått kommit igång. Vidare verkar han på allvar ha värnat om allmogen mot förtryck från stormän och aristokrati. Han stödde också kyrkan, främst äldre klosterordnar.
Boken i sig är uppbyggd i snarast tematiskt ordnade block, som till exempel "Kunglig lagstiftning", "Den stora bråddöden", "Kyrkans män och konungen". Blocken står dock i en grundläggande kronologisk ordning. Men det händer att händelser föregrips i berättandet. För att läsaren redan inledningsvis ska ha en viss kontroll över vad som sker i vilken ordning hade det därför inte skadat med en tidig, kort orientering över kung Magnus liv.
* * *
Kung Magnus Eriksson förblir en skuggfigur i svensk historia. Hans eftermäle kommer kanske alltid att dras med hans fienders omdömen. Michael Nordberg skrapar dock, med källkritiskt nit, effektivt bort spe som kungens motståndare kastat mot honom, och fram träder en mot allmogen välvilligt inställd medeltidskung med ett tragiskt livsöde.
Av Michael Nordbergs undersökning får vi dra slutsatsen att kungen förtjänar bättre än att av eftervärlden ses ur den heliga Birgittas och hennes åsiktsfränders perspektiv.
– – –
I kung Magnus tid: Norden under Magnus Eriksson 1317-1374, Michael Nordberg. Bonnierförlagen 1996. ISBN: 91-43-06467-1. 361 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar