 |
| Charon, från Gustave Dorés illustrationer till Dantes Inferno. |
Jag har läst Litteraturbankens digitaliserade upplaga.
* * *
Epigrammet är ett sällsamt poetiskt uttrycksmedel. Det fungerar i sin knapphet snarast som en snapshot av någonting: inte sällan av något idylliskt i naturen, till exempel en källa, eller av en reflexion kring människans dödlighet och död.
Åtminstone är dessa två motiv vanliga i det urval som antikvännen Vilhelm Ekelund gjort för sin Grekisk bukett, där ett sjuttiotal epigram finns representerade samt några längre poem.
En mycket stor mängd epigram är bevarade från antiken; de skrevs under en lång tidsperiod. Många av dem har genom tiderna samlats i antologier, till exempel Grekiska antologin, som sammanställdes på 900-talet.
* * *
Epigrammet är i regel betraktande, tillbakalutat, fridsamt. Ekelund skriver i sitt förord:
”Hvila och frid eller trött kontemplativ resignation är epigrammets karaktär.”Så kan ett epigram i några få rader handlar om en humlas flykt, myrors gång eller likaväl om ett barns död eller om vilan vid en källa i en lund. Åtskilliga epigram i Ekelunds urval handlar just om detta sista: uppmaningar till vandrare att slå sig ner och vila i närheten av en källa, där, som i ett fall:
”… svalt Zephyrens sus fläkte hans hjärta till ro.”Och på en annan plats förkunnas att i närheten
”… sorlar ur svala klippans famn det renaste källsprång …”Men annars är det döden som återkommer som motiv gång efter annan, mer bestämt den dödes färd till Hades, till exempel på den
”… isiga farkosten …”Det vill säga Charons båt, ”bräddfull av dödens folk”.
Ett annat epigram berättar att vägen till Hades är lätt att gå, ”den är banad god”, det är bara att gå rakt fram. Åter ett annat epigram förklarar att resan till Hades inte blir mer fjärran vart än man utgår ifrån, den
”… är lika lång, hvar du än resan begynt.”I ett epigram vädjar diktaren till Charon att fara varsamt fram med en död pojke, som i ångest närmar sig färjkarlen. Poeten skriver
”Charon, fatta ej hårdt i hans hand, den förstummade gossens …”I ett annat epigram, riktat till Hades själv, berättas om en annan pojke, vars kära röst
”…nu upplifvar din ödsliga boning …”Dödsriket utmålas inte som en munter plats, utan som en ganska dyster ogästvänlig sådan. Men det är ju inte heller fråga om en strafftillvaro. Det är helt enkelt en dunkel skuggornas ort.
Och det är lätt att komma dit.
”Endast ett ringa tryck af en hand, och hämmadt är lifvetsSå lätt är det att dö, så lätt är det att färdas till Hades.
fina ström …”
* * *
Epigrammen reflekterar över liv och död, över detaljer i tillvaron likväl som över de största känslor. Genom sin koncisa form ger de inte utrymme för mycket pladder, utan i korta strofer måste poeten uttrycka det som är hans eller hennes avsikt att avbilda. Den korta formen kommer sig av att epigrammen ursprungligen fanns på gravstenar eller som inristningar, där varje bokstav torde kostat stort i möda.
* * *
Grekisk bukett är en nätt samling dikter från olika tider under antiken. De vittnar som så ofta antikens skrifter gör, om människornas prioriteringar då; och vi känner igen motiven och funderingarna och idyllerna; ännu tänker vi kring livet och döden, ännu kan vi längta till en vilostund i det fria.
De grekiska epigrammen i Grekisk bukett blommar ännu.
– – –
Grekisk bukett, Vilhelm Ekelund (övers.). Wahlström och Widstrand 1906. Digitaliserad som epub av Litteraturbanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar