Bokrecension: Gåtfulla platser i Sverige | Stig Linnell

Gåtfulla platser i Sverige är skriven av journalisten och författaren Stig Linnell (f. 1945). Boken utkom år 2001.

* * *

Det händer ibland att jag ger mig ut i skog och mark för att spåra upp gamla platser av intresse: offerkällor, forngravar, fångstgropar — ja, lite allt möjligt.

Ofta upplever jag att dessa ställen äger en särskild atmosfär. Det susar i träden, mossan är mjuk och samtidigt inser jag att just här har människor varit förut, med särskilda syften, i hundratals eller kanske tusentals år.

Det är väl därför inte märkligt att Stig Linnells stämningsfulla Gåtfulla platser i Sverige passar mig som hand i handske.

I boken berättar Linnell i tretton kapitel om olika platser runtom i Sverige som har historia och ofta omgärdas av sägner och traditioner. Vi får läsa om sånt som Blå Jungfrun och Ale stenar, men också om kanske mindre kända punkter på kartan som Skaga kapell och platser förknippade med den dunkelt anade forntida Ynglingaätten.

* * *

Skriver man om sådant där den lokala traditionen och historievetenskapen har olika åsikter hamnar man onekligen i ett visst spänningsläge mellan de professionella historikernas uppfattningar och hembygdsforskare och entusiasters uppfattningar.

Men jag vill mena att Linnell lyckas gira runt all partisanism och polemik. Där de färgstarka lokala sägnerna skulle vara lockande av rent berättarmässiga skäl, låter han aldrig bli att redovisa de invändningar som många gånger kommer från fackhåll. Men för att bevara dessa förvisso gåtfulla platsers nimbus av mystik, återberättar han givetvis också just vad folk i trakten säger om dem.

Resultatet blir en bok inte bara om fackhistoria, utan också en bok om historierna som berättas lokalt ute i trakterna vid offerkällor, kyrkor och gravar. Och så får både de mer hisnande teorierna från till exempel Västgötaskolan dela utrymme med de professionella historikernas mer försiktiga "vi vet inte".

* * *

Särskilt fastnar jag för kapitlet "Skaga – en seglivad skogskyrka". Den ligger inte längre från där jag bor, än att det kunde vara en givande dagsutflykt att ta sig dit. Något som onekligen underlättas av att Linnell försett sin bok med vägbeskrivningar till de platser han behandlar.

Linnell berättar ingående om kyrkan. Runt denna – numera Skaga kapell – verkar i långliga tider en levande offerkultur funnits, som möjligen kan ha hedniska rötter, vilka senare försökt tämjas av katolska kyrkan och än senare förbjudas av den reformerade kyrkan. Rika offer har skänkts till kyrkan i form av kläder och annat, men även i källan utanför kyrkan har offrats – vilket väl i protestantisk tid torde stuckit i ögonen – och rentav i kyrkans grund.

Den ursprungliga kyrkan stammade från 1100-talet, men revs 1826 efter att ej ha underhållits på lång tid, möjligen med anledning av att man från prästerskapets sida önskade stäva offrandet. Den återuppbyggdes dock 1960, men brann ner 2000. Men på platsen restes kyrkan återigen ett och ett halvt år senare, och står där i dag.

* * *

Gåtfulla platser i Sverige är välskriven och synnerligen rikt illustrerad, inte sällan med författarens egna bilder av platserna som han besökt.

Man må påminna sig, precis som författaren påminner läsaren, att det är långt ifrån säkert att de platser som besöks i boken verkligen är de platser som traditionen vill göra dem till.

Men osäkerheten, kan jag tycka, skänker bara mer till den mystik som de ofta uråldriga ställena redan har i sig själva. Visst bör man vara skeptisk, men där vetenskapen säger "vet ej" är det ibland rimligt att faktiskt ställa sig frågan "tänk om...?".
– – –
Gåtfulla platser i Sverige, Stig Linnell. Prisma i samarbete med Svenska Turistföreningen 2001. ISBN: 91-5183290-9. 233 sidor.