Jag har läst boken i svensk översättning av Sven Bergström (1920-1976) i en utgåva från 1982.
* * *
Edward Gibbon (1734-1794) är väl i dag mest känd för sitt monumentala bokverk Romerska rikets nedgång och fall, som kom ut under andra hälften av 1700-talet. Böckerna har ända in i våra tider givits ut i nyutgåvor.
Gibbons storverk finns i bakgrunden när Walbank skriver sin bok Det västromerska rikets fall, vari han ofta återkommer till Gibbons uppfattningar, som han inte drar sig för att kritisera när det behövs. Man kan säga, att Walbank presenterar samma ämne utifrån en nyare tids forskningsrön.
Walbanks stora poäng är, att det romerska imperiet i väst inte föll samman på grund av en eller några få enskilda orsaker, utan att det var en hel samling, ofta strukturella, orsaker som stegvis ledde till att riket till sist gick under. Problemen uppstod inte heller, menar han, sent i romarrikets historia, utan i viss mån kom redan med kejsardömets införande.
* * *
Några av de saker som Walbank särskilt lyfter fram som delförklaringar till att imperiet inte fortlevde i väst är sådant som Roms minskade förmåga att via sin visserligen stora men ändå inte oändliga militärmaskin hålla de väldiga gränserna. Barbarernas infall på romerskt territorium blev med tiden svårare att försvara sig mot.
Dessutom sjönk stegvis imperiets befolkningsunderlag. Och i takt med att expansionen stannade av blev det också svårare att få tag i nya slavar, som var absolut nödvändig arbetskraft i ett samhälle som i så stor utsträckning var beroende av dem.
Slavekonomin skall vidare ha lett till att behovet av tekniska innovationer var lågt. Så trots att andens erövringar var oöverskattbara, hängde tekniken inte med. Av intellektuella, aristokratiska romare sågs i regel också hantverk som något lågt: något som de inte befattade sig med; också det hämmade utvecklingen på det tekniska området.
Vidare urlakades de ekonomiska resurserna. Mynten försvann i handel med andra länder. Inflation blev en verklighet där mynt präglades med allt lägre silverhalt. Den inhemska handeln mattades av, och industrier flyttade ut ur städerna, ut mot nya områden. På landsbygden hade redan tidigt de fria lantbruken svalts av enorma storgods, som sköttes av slavar och städslad arbetskraft.
För att ändå hålla ihop detta knakande jättebygge som det romerska riket var, tvingades kejsarna, menar Walbank, mer eller mindre till omfattande oppressiv myndighetsutövning. Myndighetsutövningen blev inte enklare av att kommunikationerna, trots de utmärkta vägarna, inte räckte till för det enorma landområdet.
De länge motarbetade gillena som samlade handels- och hantverksidkare blev obligatoriska, och låste fast folk i de yrken deras familj tidigare haft: var du son till exempelvis en garvare, så måste du själv också bli en garvare. Det cementerade givetvis de sociala klasserna i ett samhälle som redan hade enorma klassklyftor. Walbank drar sig inte för att skriva, att gillena utvecklades till kaster.
Vidare ser Walbank också ett förfallssymptom i det teoretiska tänkandet och i skriftställandet. Från filosofi övergår man till mystik, från astronomi till astrologi, och så vidare.
I Östrom, Bysans, ser det annorlunda ut. Redan långt före sammanbrottet i Väst hade tyngdpunkten alltmer förskjutits ditåt; Konstantin gjorde redan år 330 Konstantinopel till ny romersk huvudstad. Och Bysans fortsatte som land långt efter att Västrom försvunnit.
Inget av detta här nämnda kunde kanske störta Rom ensamt; men tillsammans lyckades de bryta ner Västrom.
* * *
Det västromerska rikets fall är en läsvärd bok. Inte minst därigenom att författaren räknar med åtskilliga delorsaker till Västroms "flera sekler" långa nedgång och fall; ett sådant angreppssätt värnar mot förenklade förklaringar av typen "omoralen gjorde det!" eller kanske "kristendomen gjorde det!" Istället handlar det om en mångfald av fenomen som imperiet till sist inte förmådde värna sig mot.
Walbank skriver:
"...det romerska riket [drevs inte] mot sin upplösning på grund av en enda omständighet [...] och inte heller på grund av de sociala och politiska faktorer som spelade en så betydelsefull roll i själva förfallsprocessen, utan på grund av att det på en viss punkt utsattes för spänningar som det antika samhället genom själva sin struktur inte hade möjligheter att motstå."Genom att måla upp alla de olika förfallssymptomen som fanns under lång tid i det romerska samhället vaccineras man också från en idealiserad föreställning där allt i antikens romarvälde var solvarma marmorkolonner, vackra tal och vita togor.
Men, menar Walbank, nutidens civilisation är "längs en slingrande men obruten linje [...] en direkt arvtagare till den antika världen." Dock värjer han sig mot att dra några större likhetstecken mellan tiden då och tiden nu; vår tid är så mycket mer avancerad bland annat i tekniskt avseende, och barbarismen är inte nödvändigtvis ett hot utifrån utan även ett hot från civiliserade delar av världen – en första version av skriften skrevs under andra världskriget.
I vilket fall ger Walbank några tips från historien om hur civilisationen ska undvika Västroms öde. Det handlar om att fördela resurser vettigt och att låta tekniska innovationer komma till sin rätt
* * *
Prosan i Det västromerska rikets fall flyter på bra. Boken är inte alldeles lättläst, men skänker en större insikt hur mångfacetterad komplexiteten är rörande det västromerska rikets nedgång och fall. Därtill ger den, som tidigare antytts, en mer prosaisk bild av antikens Rom än det Rom man som antikälskare emellanåt förleds att föreställa sig.
– – –
Det västromerska rikets fall: Ekonomiska, politiska och sociala orsaker (eng. The Awful Revolution: The Decline of the Roman Empire in the West), F. W. Walbank. Övers. Sven Bergström. Wahlström & Widstrand 1982. ISBN: 91-46-14215-0. 195 sidor.
Bra tips, uppskattar att detta uppmärksammas.
SvaraRaderaKul att du uppskattade det!
SvaraRadera