Bokrecension: Vad hade hänt om ... | Kristian Gerner (red.)

Vad hade hänt om ...: Åtta kontrafaktiska historier är sammanställd av Kristian Gerner (red.) (f. 1941), professor emeritus i historia. Utöver Gerner själv har ytterligare sju historiker och författare medverkat med texter.

* * *

Kontrafaktisk historieskrivning kittlar nog de flesta — mig också. Tanken på hur långtgående konsekvenser ett enda litet val kan få, och hur annorlunda saker och ting kunnat bli, om valet fallit annorlunda än vad det verkligen gjorde, fascinerar både fantasin och vår syn på den verklighet vi lever i. Som Kim Salomon skriver:

"Den kontrafaktiska blicken sporras förstås av att ett annorlunda förflutet leder till en annan samtid och framtid."

I Vad hade hänt om ... möter vi åtta olika scenarier, där större eller mindre förändringar av de faktiska händelseförloppen diskuteras – och vad som då kanske hade kunnat ske.

Per T. Ohlsson skriver en nästan skönlitterärt elegant berättelse om hur Sverige kunde ha påverkats av om oroligheterna 1917 hade mötts med polisiärt våld, som det på en hårsmåns när gjorde. Dick Harrison resonerar kunnigt om hur Europas historia kunde skrivits, om kardinal Richelieu valt att sluta fred 1636 under det 30-åriga kriget: hade det månne i förlängningen lett till att Portugal aldrig blivit en stat, och dansk fortfarande varit skåningarnas nationalitet?

Daniel Rydén diskuterar vad som kunde skett om kronprins Fredrik av Preussen tackat ja till att överta kronan när hans far erbjöd honom den 1862. Monica Braw skriver om hur andra världskriget och världen utvecklats om atombomberna aldrig fällts över Hiroshima och Nagasaki.

Kristian Gerner själv reflekterar över vad som hänt om Beria övertagit statsrodret i Sovjet efter Stalins död, och Kim Salomon består med det mest apokalyptiska scenariot: om Kubakrisen lett till atomkrig och ett rekordkort världskrig.

Avslutningsvis skriver Staffan Skott och Klas-Göran Karlsson om vad som kunde tänkas ha skett om Sovjet aldrig hade avvecklats.

* * *

Författarna angriper sina uppgifter på olika sätt. Några skriver som om den kontrafaktiska historien var den reella historien; en slags historiskt dokumentär skönlitteratur, alltså. Andra resonerar mer kring ämnet, särskilt Dick Harrison, som nogsamt väger olika möjligheter mot varandra med den borne historikerns känslighet.

Spretigheten i sätt att skriva kontrafaktisk historia i boken bryter väl av enhetligheten, men ger å andra sidan volymen spänst och dynamik.

Själv är jag övertygad historisk determinist; jag vill mena att ingenting kunde skett annorlunda än vad det gjorde, eftersom de krafter som i en given stund var tillstädes tvunget måste verka på just de sätt de gjorde.

Likväl är det svårt att motstå tjusningen i möjligheten att små, små händelser: som t.ex. en amerikansk officers förhastade reaktion på Guantánamo under Kubakrisen i Kim Salomons scenario, leder till oöverskådliga konsekvenser på lång sikt, och formar vår historia.

Eller som i Per T. Ohlssons text, där kommissarie Anders Gustaf Kempes själsnärvaro när han förhindrade sin chefs kommendering av skingring av demonstranterna utanför riksdagshuset 1917 kan ha förhindrat en svensk regeringskris med vittgående konsekvenser.

För det är nog i dessa små händelser (en order, en handrörelse) med stora konsekvenser som den kontrafaktiska möjligheten är som störst. Det är då det ligger allra närmast till hands att tänka, att det lika gärna kunde ha blivit på ett helt annat sätt. Där finns tjusningen åtminstone för mig.
– – –
Vad hade hänt om ...: Åtta kontrafaktiska historier, Kristian Gerner (red.). Historiska Media 2015. ISBN: 978-91-7545-265-4.