onsdag 8 april 2015

Text: Resenären

Vägen är regnblöt. En man går utmed den. Många bilar far förbi, men trottoaren är bred. Hans hår och hans ansikte är vått och den långa, svarta rocken håller han stängd med ena handen. Den andra handen håller en glödande cigarett till munnen. Mannen går inte fort. 
En stånkande buss kör intill en hållplats där bredvid. Mannen stannar och ser sig omkring, slänger cigaretten på marken. Busschauffören fångar hans blick och vandraren stiger på. 
Mannen sätter sig. Bussen är nästan tom. Ansiktet slappnar av, han blundar och hör dieselmotorn accelerera. Sätet skakar, det smattrar hårt mot rutan och chauffören där framme ökar hastigheten på vindrutetorkarna. Åskmuller överröstar maskinljuden. 
När mannen öppnar sina ögon ser han inte ut. Där är bara grådunkel. Och regn. Regn. 
- Nu är vi snart hos Hans, säger en röst. 
Mannen tittar åt sidan och ser en gumma i grå kappa med en Ica-påse på golvet framför sig. Mannen svarar inte. 
- Hans tyckte det var dags att träffa dig nu. 
Mannen ser på gumman. 
- Vilken Hans? 
Gumman ler, hon saknar tänder. Så skrattar hon för sig själv. 
- Åh, du träffar honom snart. 
Bussen gör en gir. Mannen anar en väg utanför framrutan, men mest ser han regndroppar som krossas mot glaset. 
De åker en halvtimme utan att stanna innan chauffören saktar ner. Han svänger tvärt åt olika håll innan något tornar upp sig framför dem. Det är ett stort garage. Chauffören saktar ner och krypkör in i byggnaden. 
Det är kalt därinne. Lysrörsbelysning, grått betonggolv. När motorn stängs av hörs musik. 
- Du ska av här, ropar chauffören och öppnar de bakre dörrarna.  
Mannen i svart rock reser sig. Gumman ser på honom och ler. Så går han av. 
Vid en soffgrupp står en liten man. Han spelar trumpet. Trumpetaren nickar åt mannen, nickar åt honom att komma. Och medan mannen går mot honom stånkar bussen igång och backar ut. Chauffören vinkar och ler.
När mannen kommit nära trumpetaren slutar han spela och räcker fram handen. 
- Välkommen! Tack för att du kunde komma! Slå dig ner så att vi får prata lite. Jag har mycket att berätta för dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar